Storbritanniens premiärminister Rishi Sunak ser ut att förlora nästa val stort. Foto: Wikimedia commons
Lokalvalen i England och Wales blev som väntat en stor förlust för det sedan 2010 regerande Konservativa partiet. Majoriteten av väljatrna tycks trötta på det långa Toriesstyret och tar varje tillfälle att platta till regeringspartiet. Partiet förlorade mer än hälften av de fullmäktigeplatser som var uppe till val, alla borgmästarval utom ett och dessutom ett fyllnadsval i Blackpool South. De fick färre platser än Liberaldemokraterna.
Sky news har gjort en prognos på ett parlamentsval byggd på röstfördelningen. Den skulle ge Labour 35 procent, Tories 26 procent. Liberaldemokraterna 16 procent och övriga 22 procent. Det är mindre skillnad än i opinionsmätningar, där Electoral calculus när detta skrives 5 maj (kan ändras senare) beräknar en riktig valkatastrof: De konservativa skulle gå från 376 platser till 85! Labour skulle få en massiv majoritet med 472 platser av 650. Även skotska nationalistpartiet SNP har påroblem, vilket kan ge Labour betydligt fler ledamöter från Skottland än de ynka två partiet nu har.
Det är valsystemet med enpersonsvalkretsar som ger så stora kast. De Konservativa hotas av högerpopulistiska Reform, som tar röster från Tories. det gör att de förlorar fler valkretsar utan att Reform vinner några. Mardrömmen är att det går som i Kanada där regerande konservativa 1993 gick från egen majoritet till två platser !! ( och hotades av höger av ett parti som hette reform och vann mandat i västra Kanada) När Tories tappar röster kan mittenpartiet Liberaldemokraterna få betydligt fler mandat utan att deras nationella röstandel stiger särskilt mycket. Återigen en effekt av vlsystemet, i valkretsar Libdem är tvåa kan färre Toriesröster ge partiet nya mandat.
Krav har rests på att premiärminister Rishi Sunak, som har låga förtroendesiffror, ska avsättas. Men Tories har de senaste åren avsatt två premiärminstrar (Boris Johnson och Liz Truss) och nästa val måste hållas senast i januari nästa år. Därför lär det vara för sent att avsätta Sunak, som dessutom har fört en försiktig och realistisk ekonomisk politik. Fallande inflation och viss ekonomisk återhämtning har dock inte gjort väljarna mer positivt inställda.
Labour har bekymmer med främst muslimska väljare, som tycker att Labour inte har varit tillräckligt kritiskt mot Israel om kriget i Gaza. Undantaget tycks vara Londons muslimske Labourborgmästare Sadiq Khan som var tidigt ute med krav på vapenvila och vill stoppa vapenförsäljning till Israel.
Det påminner om president Bidens bekymmer i USA. Växande muslimska minoriteter och vänsterflygeln driver Labour och Demokraterna att inta mer propalestinaståndpunkter, vilket kan försvaga deras ställning bland andra väljare.
Labour har en så stor ledning och det är få valkretsar där mandaten är motade av Gazakritiska väljare, men i framtiden kan det ställa till besvärliga problem.
I Storbritannien bestämmer premiärministern valdagen, och de flesta tippar på oktober/november. Men Sunak kan ta en risk. Om det fortsätter att gå lika dåligt för Tories ger det längre tid för Reform att hitta kandidater och ta fler missnöjda högerväljare från De Konservativa. Så han kanske borde möblera om regeringen och ta ett val före semestern.
En regeringsskifte efter alla år med Tories är önskvärt, men ett katastfrofval kunde de högerpopulister inom och utom partiet vind i seglen. En vital demokrati behöver en regeringsduglig opposition och det i sin tur kräver att den mer måttfulla delen av Tories kan behålla inflytande och att partiet inte förlorar platsen som ledande högerparti till Brexitfanatikerna i Reform.