Valet i Tjeckien innebar ett nederlag för den populistiske premiärministern Andrej Babis och hans parti ANO. Babis drev kampanj mot invandring, för högre pensioner och EU-skepsis. Han fick kritik för att ha blandat ihop personliga och statens intressen, liksom för att spendera vidlyftigt. Veckan före valet förekom han i Pandora rapporten om hur eliten flyttade pengar mellan länder för egen vinning.
Valets stora förlorare var dock de kommunistiska och socialdemokratiska partierna, vilka båda åkte ur parlamentets andra kammare. Valdeltagandet var 65 procent.
Vinnarna var centerhögerkoalitionen SPOLU, som var en valallians av tre partier. En annan, EU-vänlig och modernistisk, allians av Piratpartiet och lokala politiker, tappade jämfört med opinionsmätningar, men ökade något jämfört med förra valet. Bara ett parti till, högernationalistiska SPD, kom in. SPOLU och Piratalliansen har en majoritet av mandaten och siktar på att bilda regering.
Det är inte helt lätt att förstå de tjeckiska partierna internationella orientering. Babis parti ANO, invandrar- och EU-skeptiskt och med stora spenderbyxor, är i EU-parlamentet med i EU-entusiastiska Renew Europe, där Centerpartiet och Liberalerna ingår. ODS, det största partiet i Spolu, som ska garanterna Tjeckiens västorientering och EU-medlemskap, är med i samma EU-parti som Sverigedemokraterna(!)
Tjeckien har en femprocentsspärr, som dessutom är högre för valallianser. I det här valet röstade 19,73 procent, var femte väljare, på partier som inte kom med i parlamentet. Där finns möjlighet till upp till fyra personkryss, vilket gjorde att Piratpartiet bara fick fyra av valalliansens 37 mandat. De kända lokala politikerna måste ha fått många personkryss.
Valsystemet har inga utjämningsmandat, vilket något minskar proportionaliteten. ANO och Spolu var ungeför lika stora. Spolu fick något fler röster med 27,89 mot 27,13 för ANO, medan ANO fick 72 mandat mot Spolus 71.
Tjeckien, eller dåvarande Tjeckoslovakien, var den enda stabila demokratin i Centraleuropa under mellankrigstiden. Nu verkar partisystemet skakigt som i grannländerna. Partiers styrka kan ändra sig kraftigt, karismatiska personligheter som Babis kan vinna röster på yviga löften. Många väljare röstar på partier som inte kommer in, också det ett tecken på misstro mot systemet och mot partierna.
