Kommunal och fylkes(region/landstings)valen i Norge väcker åter frågan om det är bäst med att ha en särskild valdag för lokalval eller att som i Sverige ha alla val på samma dag (utom valen till EU-parlamentet).
Argumenten för skild valdag är att lokala frågor får större uppmärksamhet om de inte konkurrerar med riksfrågor i valrörelsen och att partierna får en möjlighet till att möta väljarna i en kampanj.
Argumenten för den “svenska modellen” är att valdeltagandet i lokalvalen blir högre med gemensam valdag och att väljarna kan komma att visa vad de tycker om regeringen snarare än att rösta efter lokala frågor med en skild valdag.
Det stämmer att valdeltagandet var lägre i lokalvalen i Norge. 64,5 procent mot 78,2 procent i senaste stortingsvalet. (Sverige hade 87,18 procent i senaste riksdagsvalet, så valdeltagandet är allmänt högre här än i Norge). Men det är ändå nästan två tredjedelar av väljarna som deltog i lokalvalet.
Resultatet i hela Norge påminner om de senaste opinionsmätningarna. för nationella val (stortingsval) Högerpopulistiska Fremskrittspartiet har dock klart lägre stöd i lokalvalen än i opinionsmätningarna. Det dåliga resultaten för mittenpartierna Kristelig folkeparti och liberala Venstre, vilka sitter i regeringen med Höyre och Fremskrittspartiet, kan i ett svenskt perspektiv ses som en väljarvarning för att samarbeta högerut så länge Sverigedemokraterna är starka.
Det är dock stora skillnader för partierna över landet. Venstre (L) hade 3,9 procent nationellt, men 36, 2 procent i bästa kommunen. Senterpartiet, som gjorde ett mycket bra val med 14,4 procent, hade 69,2 procent i bästa kommunen, Kristelig folkeparti 4,0 procent, bästa kommun 40,2 procent, Höyre (M) 20,1 procent, bästa kommun 57,2 procent, Arbeiderpartiet (S) 24,8 procent, bästa kommun 67,1 procent, Miljöpartiet, som gjorde ett bra val, 6,8 procent, bästa kommun 23,2 procent (15,2 procent i Oslo), Socialistisk venstre 6,1 procent, bästa kommun 37,0 procent, Fremskrittspartiet 8,2 procent bästa kommun 31,9 procent, Rödt (yttervänster) 3,8 procent, bästa kommun 17,9 procent.
Det finns också exempel på att partier bryter trenden, de som tappar nationellt kan öka i enskilda kommuner och tvärtom.
Nu finns det även exempel i Sverige på att partier kan ha lokala resultat som ligger långt över rikssnittet och att väljarna inte röstar på samma parti i alla val. Det tydligaste exemplet jag känner till är Fagersta 2006, då V hade 58,3 procent i riksdagsvalet. Sjukvårdspartiet 54,7 procent i landstingsvalet och S 49,9 procent i riksdagsvalet!
Norge har 422 kommuner, betydligt fler än i det folkrikare Sverige. Det lär bidra till att valresultaten skiftar så mycket. I mindre kommuner är det lättare för starka personligheter att slå igenom och locka många väljare.
Det starkaste skälet för skilda valdagar är att det blir kortare mellan valen. Sverige har bara val vart fjärde år, bortsett från EU-valen vart femte år. Val bidrar till att höja det politiska intresset, lockar nya medlemmar till politiska partier och gör att politikerna får mer direkt väljarkontakt.
Demokratin bygger på att partierna är folkligt förankrade. När de politiska partierna nu har svårt att locka medlemmar vore det bra med fler valtillfällen.
Valen i Norge, ett land som på många sätt är likt Sverige, talar mot argumenten mot skild valdag. Det är ett hyfsat högt valdeltagande, valutslagen varier stort mellan olika kommuner, personer och lokala frågor får genomslag.
Därför: Ha val oftare, inför olika valdagar för riksdags och lokala val.
