Visst är det viktigt för Sverige vad som händer med politiken i USA, särskilt när Ryssland har invaderat Ukraina och Sverige är på väg in i Nato. Men ibland går uppmärksamheten till överdrift, Sverige är inte USA:s 51:a delstat. USA är en federation med betydande politiska, ekonomiska och kulturella skillnader mellan delstaterna. Sverige är mycket mindre och mer enhetligt.
Resultaten av mellanårsvalen (mitt i presidentens mandatperiod) för hela representanthuset (435), en tredjedel av senaten (av 100) och många delstatsposter visar att valvinden blåste olika i det stora landet. Ofta brukar ”presidentpartiet” tappa röster och i slutet av valkampanjen byggdes förväntningar upp om en jordskredsseger för Republikanerna. På sina håll, som i Florida och New York, gick det också bra för partiets kandidater. Men på andra håll gick det sämre. Över landet som helhet klarade sig president Biden och Demokraterna bättre än väntat.
Demokraterna behöll majoriteten i senaten, men förlorade den knappt i representanthuset. Enligt “konventionell” visdom borde det vara tvärtom. Senaten har två representanter per delstat, vilket borde gynna Republikanerna som är starkare på mindre orter och i mindre delstater där en större andel av befolkningen räknas som “vita”. Representanthuset har mandat efter delstaternas storlek, vilket trots att det förekommer trixande med valkretsar (gerrymanding) och det även här finns en liten fördel för små delstater (alla har en representant) borde gynna Demokraterna som har starkare stöd i större delstater och bland minoriteter. Republikanska kandidater i representanthuset fick sammantaget fler röster än Demokratiska (i några valkretsar fanns dock inga motståndare från det andra partiet)
Det tar orimligt lång tid att räkna röster. Först efter en vecka var det klart att Republikanerna nådde majoritetsghränsen 218 mandat i representanthuset, men inte ens då var alla röster räknande. Här är den av Demokraterna numera omhuldade rätten att rösta per brev, vilket skulle kunna hota valhemligheten men är bekämt för många väljare, en viktig orsak. Brev poststämplade på valdagen räknas i en del delstater, och det kan då dröja flera dagar innan de kommer fram till rösträknarna.
Republikanerna talade om hög inflation, ökad brottslighet och hög invandring över gränsen från Mexiko. Oroande många upprepade också expresidenten Donald Trumps påståenden om valfusk i presidentvalet 2020.
Demokraterna värnade rätten till abort och varnade för att ”Trumprepublikaner” kunde hota demokratin i USA om de fick kontroll över valadministrationen i delstaterna. Det verkar ha haft effekt, Republikanernas framgång blev mindre än väntat.
Republikanerna hade länge kritiserat att aborträtten hade avgjorts av Högsta domstolen i stället för genom politiska beslut. De mobiliserade konservativa kärnväljare genom krav på långtgående förbud och restriktioner.
När Högsta domstolen ändrade sig och återlämnade frågan till politikerna fick Republikaner problem med tidigare långtgående uttalanden. Förr var de opinionsyttringar, nu kunde sådana förbud röstas igenom, och det var många väljare emot. Försvaret för rätten till abort mobiliserade nu främst kvinnliga väljare.
På sikt kanske USA blir mer som Europa, där lagarna skiftar. I de flesta delstater kommer det finnas rätt till abort, men i mer religiöst och konservativt präglade områden kan lagarna vara hårda. Men i det här valet gynnade frågan Demokraterna.
Demokrater hade i några fall hjälpt till att få extrema Republikaner som motståndare, i tron att de vore lättare att besegra. En farlig taktik om extremisterna ändå skulle vinna. Nu tycks den dock ha fungerat på flera håll. Republikanerna förlorade på kopplingar till den omstridde och av många väljare misstrodde Donald Trump.
Visst finns polariseringen kvar. Jag såg både mer liberala CNN och konservativa Foxs valbevakning, och det var ”skilda världar” som redovisades. Medier med bred räckvidd är viktiga för demokratin.
Men förhoppningsvis kan valresultatet innebära att Donald Trumps inflytande kan minska när det blir tydligt att han och hans kandidater är ”sänken”. Att han åter ställer upp i presidentvalet har väckt mycket måttligt stöd bland ledande republikaner. Utrikespolitiken lär med det här valutslaget ligga fast, viktigt för Sverige. USA kan bli mer ”normalt” igen.
Följer valen i Minnesota speciellt, eftersom min fru Michele är därifrån och det finns ett starkt nordiskt kulturellt inflytande sedan den stora migrationen på 1800-talet. Demokraterna, eller Democratic Farmer Labor party, som de heter där, inspirerades av nordisk välfärdsstat och socialdemokrati. Det fanns en stark koppling mellan fackföreningar och Demokraterna, Hubert Humphrey var som senator från Minnesota gäst hos Tage Erlander på Harpsund. (Kontakterna försämrades när Humphrey som vicepresident under Lyndon Johnson fick försvara Vietnamkriget).
Minnesota har likt Sverige haft stor invandring, vilket har förändrat politiken ungefär som här. Demokraterna dominerar storstäder och i den växande gruppen av minoriteter. Republikanerna har gått fram utanför storstäderna Minneapolis/S:t Paul.
Den här gången vann Demokraterna alla viktiga personval som guvernör. Platserna i federala representanthuset delades fyra var mellan partierna. Demokraten Angie Craig blev återvald i marginalvalkretsen söder om Minneapolis där Michele och barnen (dubbelt medborgarskap) har rösträtt.
Demokraterna vann majoriteten i delstatens båda kamrar (senat och representanthus). Noterbart är att Demokraterna i och runt Duluth, med starkare fackliga traditioner, klarar sig bättre än i andra delar av Minnesota utanför storstäderna, även om Republikanerna har gått fram också där. En parallell till Socialdemokraternas problem i gamla bruksorter. Gruvorten Hibbing, där Bob Dylan växte upp röstade dock Republikanskt, liksom Chisago County, som skildras i Wilhelm Mobergs böcker och som vårdar det svenska arvet.
