George Galloway, traditionsenligt i hatt, vann fyllnadsvalet i Rochdale.
Brittiska fyllnadsval kan innebära stora förändringar bland väljarna. Regeringspartier brukar ha problem, på senare tid har nuvarande regeringspartiet Tories haft mycket stora motgångar. Uppstickare kan överraska.
Fyllnadsvalet i Rochdale var dock ändå något utöver det vanliga. Valkretsen ligger nordost om Manchester och har en muslimsk väljarandel på runt 30 procent. Socialdemoratiska Labour hade en stabil majoritet, och förväntades vinna lätt när den tidigare parlamentsmoten dog.
Men så visade det sig sent in i kampanjen att Labours kandidat Ahzar Ali hade sagt att Israel medvetet hade låtit Hamas genomföra massakern på israeler för att militärt kunna slå ut Gaza. Han bad visserligen om ursäkt men efter ett sådant uttalande valde Labour att inte stödja Ali. Men det var för sent att utse en ny kanddiat, så Labour hade inget namn på valsedeln. (Nja, eftersom det var för sent att ändra stod Ali kvar som Labourkandidat på valsedeln, men de flesta väljare visste att han inve längre var Labours kanddiat.
Vänstersocialistiska Geoerg Galloway från Workers party, ett parti han bildat, drev en entydigt propalestinsk kampanj och anklagade Labour för att inte ha uttalat sig för en omedelbar vapenvila. Kampanjen slog an, Galloway vann med närmare 40 procent av rösterna.
Tvåa kom en partilös lokal kandidat. Tories och Liberaldemokraterna drev knappt kampanj och fick få röster. Liberalerna hade tidigare valkretsen, men i efterhand uppdagades det att den mångårige parlamentsledamoten Cyril Smith var sexförbrytare. Så Liberaldemokraterna har inte på länge haft något vidare stöd i valkretsen
.Högerpopulistiska Reform party hade en tidigare ledamot, Simon Danczuk från Labour, som kandidat. Han hade fått lämna efter att ha skickat olämliga meddelande till minderåriga. Det gick dåligt, och partiets ledare Robert Tice skyllde på fult spel.
Skotten George Galloway började sin karriär på Labours vänsterflygel. 1987 kom han in i parlamentet genom att vinna en valkrets i Glasgow från Roy Jenkins, ledare för utbrytarna från Labour SDP, senare efter sammanslagning Liberaldemokraterna. Jenkins har kallats”den bäste premiärminister Storbritannien aldrig har haft”.
Galloway var en horn i sidan till Tony Blair och fick lämna Labourpartiet 2003 för sitt motstånd mot Irakkriget. Han har därefter vunniit valkretsarna Bethal Green och Bradford west. I båda fallen har han riktat in sig på att vinna muslimska väljare och angript Labour.
Galloway verkar ha en förkärlek för diktatatorer och auktoritära ledare. Han har enligt den länkade Guardianartikeln framträtt med Saddam Hussien, anklagats för att stödja Assad i Syrien, har drivit kampanj för Hugo Chavez i Venezuela, haft program i Russia today och berömt Kinas ledare Xi. Han har dock motsatt sig separatismen i Skottland och drivit kampanj för att den brittiska unionen ska bestå.
Valdeltagandet i fyllnadsvalet var under 40 procent, Labour behöver inte kännas sig direkt hotat. Men valutslaget vidar hur känslig Gazakriget har blivit för Labour. Det är inte troligt att muslimska proteströster skulle hota Labour i särskilt många valkretsar, men Mallanösternkonflikten är nu ett bekymmer för Labour, Demokraterna i USA, och även S i Sverige. Hur ska partierna behålla sitt stöd i den växande väljargruppen med muslimsk bakgrund utan att ge efter för intoleranta och islamistiska strömningar?
