De två återstående presidentkandidaterna Pekka Haavisto (överst) och Alexander Stubb (underst). Från Wikipedia
Första omgången i presidentvalet i Finland gick enligt förhandstipsen och opinionsmätningarna. Alexander Stubb från Samlingspartiet (Moderaternas systerparti) fick flest röster och tvåa blev Pekka Haavisto från De Gröna. Då ingen kandidat fick 50 procent blir det en andra valomgång mellan de två med flest röster. Jussi Alla-aho från högerpopulistiska Sannfinländarna såg de sista veckorna före valet ut att ha en chans att gå vidare till andra omgången. Det ledde sannolikt till att en del vänsterväljare taktikröstade på Haavisto, som låg bäst till av kandidaterna till vänster om mitten. Li Andersson från Vänsterförbundet ansågs ha drivit en bra valrörelse, men fick bara 4,9 procent. Jutta Urpilainen från Socialdemokraterna kom in sent som kandidat, och hade med 4,3 procent långt mindre än partiet har i mätningar (drygt 20 procent)
Olli Rehn, nominerad av Centern, kom fyra med 15,3 procent, ett bra resultat med tanke på att Centerpartiet har tappat sin tidigare ställning som ett av de tre stora partierna i Finland. Presidentvalet är en blandning av person- och partival, väljare följer inte alltid sina partisympatier. Haavisto hade ett valmansförening med ett klart bredare bas en De gröna.
Med preferensröstning, som för övrigt vore bra i flera länder, hade vänsterväljkare sluppit taktikrösta på Haavisto. Det fungerar så att väljarna kan rangordna kandidaterna. Efter att alla förstahandsröster räknats, flyttas andrahandsrösterna över från kandidaterna med minst röster i stigande ordning. Om deras förstahandsval Andersson eller Urpilainen hade fått färre förstahandsröster än Haavisto, hade deras andrahandsröster tillfallit honom till slut. Ser man en poäng i att de två huvudkanddiaterna möts igen kan rösträkningen avslutas när tre återstår, och det bli en andra omgång om ingen kommit över 50 procent. Det hade givit Andersson och Urpilainen bättre möjligheter att nå sitt verkliga väljarstöd. Nu kan opinionsframgångarna för Alla-aho ha bidragit till att de fick färre röster.
Den här gången hade taktikröstandet inte någon stor negativ inverkan. Kandiaterna låg nära varandra i utrikes- och säkerhetspolitik, som är presidentens huvudansvar. Alla utom Alla-aho och Andersson, som kom från ytterkantspartier, hade haft förutsättningar att bli samlande presidenter.
De säkra korten Stubb och Haavisto gick vidare. Haavisto vann storstäderna Helsingfors, Tammerfors och Åbo, liksom Åland. Stubb hade ett mer spritt stöd. Det finns dock nyansskillnader, Stubb är mer för att acceptera Natotrupp och kärnvapen i Finland. Haavisto uttrycker sig mer reserverat i de frågorna och tror det kan bli svårt att ändra Ålands demilitarisering, något som kan ha bidragit till att han fick över hälften av de åländska rösterna. Men det handlar som sagt om olika betoning, inte om grundläggande åsiktsskillnader. Oavsett vem som vinner är Finlands säkerhetspolitik numera stadigt förankrad i Nato
