Serbiens president Aleksandar Vučić avgick för att bli premiärminister, men förlorade parlamentsvalet. Bild: Wikipedia Commons
Parlamentsvalet i Serbien blev ett svidande nederlag för Aleksandar Vučić parti SNS och för valkoalitionen Förenade Serbien, där SNS var basen. Vučić, som har anklagats för auktoritära tendenser och för korruption avgick som president för att i stället försöka bli premiärminister. Påminner om hur Putin agerade i Ryssland när han var premiärminister en period och ”lånade” ut presidentposten.
Men Vučić räknade fel. Studentlistan, en bred proteströrelse mot korruption och maktfullkomlighet vann en klar majoritet av väljarna och får egen majoritet i parlamentet, som har 250 ledamöter.
Hela Serbien är en valkrets, vilket gör att det skulle räcka med mindre än en procent för ett parti att få ett mandat . Det finns dock en (ganska låg) spärrgräns på tre procent, men partier som representerar etniska minoriteter omfattas inte av spärrgränsen. Därför gick sex mandat till i röstandel mycket små partier.
Av de nationella listorna var det bara två som fick mandat. Socialistpartiet, med rötter från den dömde krigsförbrytaren Slobodan Milošević , ledde en valallians som inte klarade treprocentsspärren.
Studentlistan fick 53,5 procent av rösterna och 141 mandat, medan Förenade Serbien fick 39,6 procent och 103 mandat.
Serbien anses i år ha en befolkning på 6,6 miljoner invånare, men hade ändå 6,4 miljoner röstberättigade! Det innebär att många utlandsboende hade rösträtt, bland annat serber i Bosnien.
Partiväsendet har varit instabilt, men de senaste åren har SNS varit dominerande. Dess nederlag är en välkommen reaktion på maktmissbruk och korruption.
Studentlistan har en svår uppgift att utan tydliga ledare och med anhängare med vitt skilda åsikter föra en sammanhängande politik. Den har bland annat sagt att det inte är aktuellt att införa sanktioner mot den traditionella bundsförvanten Ryssland. Risken för att inneboende motsättningar förlamar politiken på flera områden finns.
Enigheten är dock total bland de nya makthavarna om att administration och domstolar behöver mer kompetens och mindre korruption samt att statens kontroll över medier behöver minska. Kan detta uppnås vore mycket vunnet och Serbien skulle med tiden kunna närma sig EU och demokratierna i Europa.
