Anthony Albanese vann valet och fortsätter som premiärminister. Bild: Wikipedia
Socialdemokratiska Labour ökade sin tidigare knappa majoritet i Representanthuset till klara 94 av 150 mandat. Där avgörs vem som får bilda regering, men även mandatfördelningen i senaten påverkar möjligheterna för regeringen att få igenom sin politik. Senaten kan bara avslå eller godkänna Parlamentsvalet i Australien blev, som i Kanada, en seger för centervänsteralternativet. budgetfrågor, men i övrigt ändra regeringsförslag.
Den ledande oppositionsgruppen, en allians (Coalition) av Liberal och Nationalpartier, tappade mandat efter en dålig kampanj. Partiledaren Peter Dutton förlorade sin valkrets och avgick. Tidigare hade opinionsmätningar visat övertag för oppositionen och därefter ett ganska ovisst resultat. Som en förklaring lyftes ”Trumpfaktorn” fram.
Liksom i Kanada uppfattades högeroppositionen alltför lik den av en majoritet misstrodde Donald Trump. Australien har ett mer uttalat högerpopulistiskt parti ”One Nation”, men det fick bara 6,4 procent i representanthusvalet och 5.6 i senatetsvalet.
Australien har obligatorisk röstning och representanthuset kan bara sitta i tre år. Det kan bli ännu kortare mandatperioder eftersom premiärministern kan ta initiativ till nyval.
Australien har preferenssystem där väljarna får rangordna kandidaterna. Modellerna är dock olika för representanthus och senat.
I representanthuset är det 150 enpersonsvalkretsar. När rösterna räknats blir en kandidat vald om den har fått minst hälften av rösterna. Om ingen får 50 procent fördelas andrapreferenserna hos väljarna, man börjar med den som har fått minst röster. När någon når upp till 50 procent blir den kandidaten vald.
Senaten har 76 ledamöter, 12 från varje delstat oavsett storlek och två från två territorier. I delstaterna väljs man på sex år, och hälften är uppe till omval vart tredje år. Från terriorierna är båda senatorerna upp till omval vart tredje år. Valdagen brukar, som i år, sammanfalla med valen till representanthuset, men behöver inte göra det.
Här tillämpas STV, single transferable vote, de brittiska Liberalernas favoritvalsystem. Det används också i Republiken Irland och på Nordirland för alla val utom brittiska parlamentsval.
Valkretsarna är hela delstaten eller territoriet, i praktiken oftast sex mandat i delstater och två i territorier. Väljarna rangordnar kandidaterna, men här väljs fler från samma valkrets. Det ger mindre partier bättre chans att bli valda. Med sex mandat krävs dock i allmänhet mer än tio procent förstapreferenser för att kunna bli vald, men ger ett betydligt mer proportionellt utslag än enpersonsvalkretsar.
I representanthuset fick Labor 34,6 förstahandsröster mot 31,8 för Coalition. Det räckte till en massiv egen majoritet eftersom de flesta som röstade på mindre partier föredrog Labor. När preferensera räknats in mellan de två stora partierna hade Labor 54,8 mot 45,2 för Coalition. De Gröna fick elva procent förstahandspreferenser, men bara ett mandat.
I senaten har däremot inte Labor egen majoritet, utan fick nöja sig med 28 av 76 mandat. (Rösträkningen tar tid så siffrorna kan när detta skrivs ändras något i båda valda församlingarna) Tillsammans med De grönas 11 mandat räcker det dock till majoritet.
Australien har val väl ofta. När Sverige hade treåriga mandatperioder var erfarenheten att regeringen inte fick tillräckligt med tid för att driva mer långsiktig politik. Vi återgick till fyraåriga mandatperioder. (Istället väl långt mellan valen med vår gemensamma valdag.)
Valsystemet i Representanthuset påminner om det franska med val i två omgångar, men allt sker på valdagen. Då behövs ingen andra omgång.
Partierna talar om hur de tycker väljarna bör preferensrösta. Det går ner på varje valkrets, men i allmänhet rekommenderade Labor och De gröna att rösta på varandra före Coalition. Men inte alltid, i en valkrets med många judiska väljare uttalade Labor inte sitt stöd till propalestinska Gröna.
Proportionella val är att föredra, de ger en bättre fördelning av hur väljarna röstar. Men preferensröstning är bättre i enpersonsvalkretsar än att bara den med mest röster vinner. STV ger ganska proportionella utslag när valkretsarna har fem eller fler ledamöter. STV ger mer utrymme för personröstning, men kan leda till kandidater ser egna partivänner som huvudmotståndare i kampen om väljarna.
