Peter Magyar (vänster) besegrade den mångårige premiärministern Viktor Orban (höger) i valet i Ungern.
Valet i Ungern blev en seger för oppositionen, som hade samlat sig kring Peter Magyars Tisza. Opinionsmätningarna pekade på Viktor Orbans Fidesz skulle förlora efter att ha styrt i 16 år med en supermajoritet med minst två tredjedelar av mandaten i parlamentet.
Men eftersom Orban under sin tid vid makten hade trixat med valkretsar och om vilka som kunde rösta samt hade ökat sitt inflytande över statsapparaten, domstolarna och media fanns en oro över att Fidesz skulle lyckas behålla makten. Det hoppades i varje fall president Putin i Ryssland och president Trump i USA, vilka båda stödde Orbans omval.
Men så blev det inte. Om något verkar det öppna stödet från Trump och vice president Vance snarare ha ökat stödet för oppositionen.
Valdeltagandet var med nästan 80 procent rekordhögt. Tisza fick när de flesta rösterna hade räknats 52,4 procent mot Fidesz 39,1. Rösträkningen har i stort gått rätt till och Viktor Orban, vilket hedrar honom, erkände sig besegrad under valnatten.
Ungern har 199 platser i parlamentet, men Fidesz har under sin tid vid makten haft tvåtredjedels majoritet med mer än 133 mandat. Det har gjort det möjligt att ändra författningen och stärka den egna maktställningen. Tisza fick enligt den preliminära rösträkningen (98,3 procent) 136 mandat, klart över tvåtredjedelsgränsen. Men noterbart är att röstsammanräkningen ser ut att minska majoriteten när de sista rösterna räknas. Under valnatten fick Tisza 138 mandat.
Varför har regeringen gång på gång fått ”supermajoritet? Det beror på valsystemet, som Orban sedan makttillträdet har ändrat för att gynna sig själv och det egna partiet. Ungern har sedan kommunismen föll haft en kombination av enpersonsvalkretsar och proportionellt fördelade mandat. Tidigare var det som i Frankrike val i två omgångar till enpersonsvalkretsarna. Det gjorde det lättare för mindre partier att i andra valomgången enas och hävda sig bättre mot det största partiet.
Orban tog bort den andra omgången och minskade antalet mandat i parlamentet till 199. 106 utses i enpersonvalkretsar i en omgång, där den med mest röster vinner. Det gynnar, som i till exempel Storbritannien, det största partiet. Genom att det blev färre mandat ökade enpersonvalkretsarna betydelse.
Ungersktalande i andra länder fick rösträtt till de proportionellt fördelade mandaten. De får brevrösta och har i massiv utsträckning stött Orban. Det är som om finlandsvenskar skulle ges rösträtt i svenska riksdagsval och antyder att Ungern ännu inte fullt ut har accepterat förlusten av landområden efter första världskriget.
Ungrare som bor utomlands men har en adress i Ungern får rösta i både enpersonsvalkretsarna och det proportionella valet, men de får inte brevrösta utan måste rösta på ambassader eller konsultat. De senare tenderar att i större utsträckning inte rösta på Fidesz.
De proportionella mandaten har därmed flera element. I grunden finns den röst alla röstberättigade med en adress i Ungern avger. Men sedan tillkommer rösterna från ungersktalande i andra länder. Dessutom finns ”kompensationsröster” där partier kan tillgodoräkna sig röster de fått i enpersonsvalkretsar utan att bli valda. Men även segraren får tillgodoräkna sig de röster som inte behövs för att bli vald, det vill säga alla röster mer än vad tvåan i valkretsen fick.
”Kompensationsröster är till viss fördel för andra partier än det största, men Orban införde ”vinnarkomensationen”, vilket gynnar partiet med flesta enpersonsmandat. Och det var tidigare hela tiden Fidesz.
Fidesz ändrade också valkretsar för att gynna det egna partiet. Men kartan över valkretsar antyder ändå att det inte var frågan om en alltför utstuderad ”gerrymandering”. Valkretsarna ser ganska sammanhållna ut, men Fidesz anklagades för att minska valkretsar där oppositionen var stark, och dra gränserna så att det blev fler mindre valkretsar med Fideszmajoritet.
I det här valet hade uppenbarligen en klar majoritet av väljarna tröttnat på korruptionen, maktmissbruket och den ryssvänliga utrikespolitiken. Då slog valsystemet med full kraft tillbaka mot dess upphovsman. Valkretsarna var gjorda för att de ska bli många med relativt liten Fideszmajoritet och färre med stor oppositionsmajoritet. Men då går många valkretsar förlorade om valvinden blåser kraftigt emot det egna partiet. Vilket var vad som hände i Ungern.
Tisza fick 92 enpersonsvalkretsar mot Fidesz 14. Av de 93 proportionella mandaten fick Tisza 44 och Fidesz 43. MH, som är ännu mer nationalistiskt och höger än Fidesz, fick sex mandat. Fidesz fick 46 procent av mandaten, mer än 39,1 procent av rösterna. Tisza fick 52,4 procent av rösterna, men 47 procent av mandaten.
Tizsa kan på egen hand ändra författningen och rulla tillbaka Orbanerans maktmissbruk. Efter det bör man införa ett valsystem som är mer proportionellt och som gör det svårare att få ”supermajoritet”. Valsystemet är ofta en bättre garant mot maktmissbruk än maktdelning genom att ge domstolar onfattande rätt att överpröva politiska beslut eller att, som Magyar har talat om, införa begränsade mandatperioder för premiärministern.
Begränsade mandatperioder kan vara berättigade i presidentsystem, där en direktvald statschef har betydande makt. I parlamentariska system är det partierna som kontrollerar partiledaren och begränsade mandatperioder framstår som tveksamma. Förutsatt att valsystemet inte gör det möjligt att, som i Ungern, låta ett korrumperande parti vinna val efter val med mandatmajoritet som inte alls motsvarar en väljarmajoritet.
Det är brokig samling väljare som har röstat bort Viktor Orban. Det kan därför bli svårt för Magyar att driva en sammanhängande politik och behålla väljarstödet. Det gör det desto viktigare att rulla tillbaka maktmissbruket och ändra valsystemet så att det bättre motsvarar partiernas röstandel.
Det är gott om analyser om varför Orban, trots övertaget i medier och statsapparat, förlorade. Väljarna var nog främst trötta på korruption, maktmissbruk och en dålig ekonomisk utveckling. Tycker den liberalkonservative Fraser Nelson i en krönika i The Times uttrycker det väl:
“Orban once described Hungary as an incubator. “Experiments are being conducted,” he said, “for the conservative policies of the future.” And the result? It does not look like the renewal of conservatism but its destruction. Hungary has sought to rally the global right to its own funeral.
For all of the intellectual dressing, Hungary has ended up looking more like Vladimir Putin’s mafia state, while Poland and the Baltic states, which adopted more classic market solutions, are on course to be richer than Spain and Italy.
“In Europe, the general conviction is that strong leaders are a bad thing because strong leaders represent danger,” Orban told GB News recently. I’d put it differently. The idea of the rule-breaking strongman, for all of its superficial appeal, always ends up the same way: with corruption and decay. When power, money and the media fuse, the system ceases to serve the public and begins to serve itself. That is the real lesson of Hungary’s experiment: not that liberal democracy has failed but that, for all its flaws, the alternatives are worse.”
