Lokalval i England var en stor framgång för högerpopulistiska Reform. Foto: Bild med Creative commons-licens.
Lokalvalen i Storbritannien 2025 ägde bara rum i vissa delar av England. Men det handlade om flera borgmästarval (direktvalda borgmästare är införda på flera håll) och ett fyllnadsval i valkretsen Runcorn, ett traditionellt fäste för socialdemokratiska Labour.
Det vanns av högerpopulistiska Reformpartiet, ledd av Nigel Farage med bara sex(!) röster. Även i borgmästarvalen och de lokala församlingarna, främst county councils och unitary council (där det inte finns local councils) gick det mycket bra för Reformpartiet. County councils och unitary councils har ansvar för viktiga områden som skolor, äldreomsorg, andra sociala tjänster och räddningstjänsten. De seanare också för sådant som parker och sophämtning.
Det gick också bra för Liberaldemokraterna, och i viss mån för De Gröna. Libdem fick egen majoritet i tre nya counties, och fler mandat än Tories. Det gick dåligt för Labour och katastrofalt för konservatva Tories. De två partierna har dominerat brittisk politik sedan 1920-talet, då Labour ersatte Liberalerna (nu Libdem) som det ledande centervänsteralternativet.
Om de här röstandelarna skulle ha gällt för ett parlamentsval skulle Reform ha fått 30 procent, Labour 20, Libdem 17, Tories 15 och Gröna 11 procent. Det skulle med valsystemet med enpersonsvalkretsar skaka om rejält och få ett utslag i mandat som ligger långt från partiernas röstandelar.
I parlamentsvalet 2024 fick Labour 34,7 procent (exklusive Nordirland där de nationella partierna inte ställer upp) och en massiv egen majoritet. Libdem fick 12,6 procent och 72 platser, medan Reformpartiet fick 14,7 procent och fem platser (!) Libdem hade satsat på valkretsar (ofta i välmående områden med majoritet mot att lämna EU) där de var tvåa efter De konservativa. Det gav god utdelning i ett system där den med flest röster får mandatet (vinnaren tar allt), medan Reformpartiets röster var mer jämnt spridda mellan valkretsarna.
Nu får däremot Reformpartiet uppemot 30 procent i opinionsmätningarna, och då skulle mandaten ramla in. Om analysen av lokalvalsresultaten stämde på ett nationellt val kunde Reformpartiet få egen majoritet trots endast en knapp tredjedel av rösterna.
Partiet med störst problem är Torypartiet, som tappar väljare främst till Reform, men också till Libdem. Väljare som arga på att Tories under sin tidigare långa regeringstid 2010-24 inte kunde minska invandringen, få ordning på utträdet ur EU , få fart på ekonomin och avsatte flera ledare på kort tid går till Reform, medan måttfulla väletablerade väljare som förut röstade Tories kan gå till Libdem.
Nu var det inte val i stora delar av Storbritannien, och valdeltagandet är lägre i lokalval. Brittiska väljare har en vana att ge regeringspartiet en näsbränna i fyllnadsval. Allt detta talat för försiktigthet i analysen, det är långt till nästa parlamentsval.
Men tecknen på politisk oro är stora. Högerpopulistiska partier har i flera andra utvecklade länder stöd av mer än 20 procent av väljarna. Lågt valdeltagande brukar missgynna högerpopulister, så Reform kan ha ännu större väljarpotential. Partiet har som andra liknande partier fått röster från lågutbildade politiskt fattiga, väljare som traditionellt mest har röstat på Labour.
Med det brittiska valsystemet kan det gå som i USA. Där tog högerpopulister över Republikanska partiet genom primärval. I Storbritannien kan Reform ta över genom att framstå som det dominerande alternativet för högerväljarna, vilka gör att även en del som tycket bäst om Tories kan taktikrösta på Reform.
På centervänstersidan blir frågan om väljarna taktikröstar i varje valkrets på det parti som har störst möjligthet att vinna.
Det är alltid svåtrt att ändra ett valsystem som gynnar det styrande partiet, och enpersonsvalkretsar gynnar de stora partierna. Men med dagens partisystem med fyra halvstora nationella partier, de Gröna på viss ökning och två lokala nationalistpartier i Skottland (stort) och Wales (hittills mindre) kan valsystemet få helt bisarra utslag. Storbritannien har ingen skriven grundlag, valsystemet kan ändras av det sittande parlamentet.
Det borde ske, alternativet kan vara ett kaotiskt valresultat. Visst kan det bli svårt att hitta ett alternativ med brett stöd, uttalat proportionella system kan kan bli svårt att införa rakt av. Men preferensröstning, där väljarna kan rangordna kandidaterna skulle i varje fall minska risken för att ett parti de flesta inte vill ha vinner. Ett annat alternativ vore att som i Skottland och Wales ha ett begränsat antal utjämningsmandat.
