Valsegraren Rob Jetten (D66) till vänster och högerpopulisten Geert Wilders (PVV) till höger. Foto: Heute at.
Liberal raketspurt i Nederländerna
Parlamentsvalet (andra kammaren som avgör regeringsfrågan) i Nederländerna blev en stor framgång för socialliberala D66. Partiet ökade till 26 mandat av 150, högsta antalet någonsin. D 66 bildades, vilket avspeglas i partinamnet, 1966.
Opinionsmätningarna hade pekat på att högerpopulistiska PVV under ”partiägaren” Geert Wilders skulle behålla positionen som största parti, men D66 lyckades få flest röster, om än med liten marginal. Båda partierna fick 26 mandat.
D66 gjorde en raketspurt under valrörelsen, där partiledaren Rob Jetten nådde ut med ett optimistiskt och sakfrågeinriktat budskap kombinerat med motstånd mot PVV. Jetten kan också ha tjänat på att ha varit med i ett tv-program där det tävlades om titeln Nederländernas smartaste person, där han gick till final. Verkar en smula märkligt att en partiledare kunde få framträda som deltagare i ett underhållningsprogram, men tydligen okej i Nederländerna.
Jetten har en kompetent och pragmatisk framtoning och skulle bli Nederländernas yngste och förste öppet homosexuelle premiärminister. Hans framtoning har jämförts med den tidigare mångårige premiärministern Mark Rutte, nu generalsekreterare i Nato, från VVD.
Även det andra och traditionellt större liberala partiet VVD, som betecknas som högerliberalt, gjorde en bra valspurt och undvek ett hotande katastrofval. Partiet leds av Dilan Yesilgöz, som har kurdisk bakgrund.
Nederländerna har ett proportionellt valsystem utan småpartispärr och där alla 150 mandaten är en valkrets. Det innebär att det räcker med runt 0,80 procent för att få ett mandat! 27 partier ställde upp i valet och 15 fick mandat. Det var dock bara sju partier som fick mer än fyra procent av rösterna. Av de övriga åtta partierna fick BBB som främst värnar jordbruket, mest röster med 2,66 procent.
Nederländerna har inte haft blockpolitik som i Sverige. Traditionellt påminde det om Finland med tre ganska jämnstora statsbärande partier, där två regerade ihop och det tredje var i opposition.
De var Socialdemokraterna (PvdA), Kristdemokraterna (CDA) och högerliberala VVD. Innan den nu så populära GAL-TANskalan var uppfunnen fanns den i praktiken i Nederländerna. Ekonomiskt fördelades partierna från vänster till höger PvdA-CDA-VVD, i kulturella och moralfrågor PvdA-VVD (eller tvärtom)-CDA. PvdA och CDA kunde enas om sociala reformer, CDA och VVD om att värna marknadsekonomi och PvdA och VVD om kulturella friheter som abort, ”drog- och sexliberalism”.
I Nederländerna som i andra länder har de stora partierna tappat stöd och det har blivit fler partier. Det har på grund av valsystemet varit särskilt tydligt i Nederländerna. I det här valet hade inget parti över 20 procent av rösterna, vilket sannolikt leder till ännu en långdragen regeringsförhandling. Avsaknaden av blockpolitik gör å andra sidan att Nederländerna slipper de låsningar som trasslar till politiken i Sverige.
Högerpopulistiska PVV har varit en faktor ända sedan partiet bildades 2006. En VVD-ledd regering försökte ett ”Tidösamarbete” med PVV som samarbetsparti utan att vara med i regeringen efter valet 2010. Det sprack när PVV inte ställde upp på ett åtstramningsprogram. Därefter ville de andra partierna inte samarbeta med PVV.
När PVV 2023 blev största parti släpptes dock partiet in i en regering med VVD, BBB och NSC (ett i förra valet framgångsrikt utbrytarparti från CDA) Wilders fick dock inte bli premiärminister, utan den posten tillföll den partipolitiskt obundne Dick Schoof.
2025 var det dags igen. PVV ställde långtgående krav på hårdare migrationspolitik, som de andra partierna avvisade. Då lämnade PVV regeringen och drev därmed fram ett nyval.
I förhandsartiklar lyftes fram att PVV såg ut att fortsatt bli största parti. Men jämfört med förra valet såg det hela tiden ut som om PVV skulle tappa mandat, något som slog igenom än mer i valspurten. Sammanbrottet för regeringen framstår som ett misslyckande för PVV. Inget annat parti av betydelse vill nu ha PVV i regeringen och mandat gick förlorade.
Däremot höll högernationalisterna sammantaget ställningarna. PVV:s tillbakagång kombinerades med framgångar för de små högernationalistiska partierna JA21 och FVD. Sammantaget vann de här partierna ett mandat och fick 27 procent av rösterna, jämfört med 26,4 i valet 2023. FVD anses snarast mer extremt än VVD, medan JA21 har nämnts som tänkbart i en regering.
FVD och JA21 är dock vanliga partier med medlemmar och partikongresser ,vilket som ofta i populistiska partier har lett till intern osämja. JA21 är från början en utbrytning från FVD. PVV är i den meningen enligt en artikel i Politico ett märkligt och odemokratiskt parti. Ett parti måste i Nederländerna ha fler än en medlem. När Wilders bildade PVV bestod partiet av två ”medlemmar”, Wilders och Stiftelsen Grupp Wilders. Den stiftelsen hade en medlem: Geert Wilders.
Därefter beslöt (två?) medlem(arna) att några fler medlemmar inte skulle tas in. Så Wilders kontrollerar helt partiet, bestämmer program och kandidater! Det finns ingen kongress, inget partiprogram eller ungdomsorganisation.
D66 drev valrörelse som en tydlig motståndare till PVV och med krav på fler bostäder. Bostadsbristen var en stor fråga. D66 är också av tradition mycket EU-positivt med en federalistisk inställning. Så valframgången hälsedes med stor tillfredställelse i Bryssel. Däremot skärpte D66 sin syn på invandring jämfört med tidigare. Partiledaren talade om att han tidigare hade underskattat de negativa effekterna av en stor asylinvandring för arbetarklassen i Nederländerna.
Även om VVD och PvdA, nu i valallians med De Gröna, tappade några mandat innebar valet en konsolidering för de traditionella partierna, dit D66 nu får räknas. Även CDA gick framåt, medan de tidigare uppstickarpartierna BBB och NSC tappade rejält. NSC gick från 20 till noll mandat, trots att det räcker med mindre än en procent av rösterna för att få mandat!
Det är noterbart att i Nederländerna tappade högerpopulistiska PVV stöd när partiet skulle ta ansvar i en regering. Men högernationalistiska partier samlar fortsatt en fjärdedel av väljarna och det har varit mycket stor väljarrörlighet i flera val. D66 hade till exempel 24 mandat 2021, nio mandat 2023 och 26 mandat 2025. Valspurten har haft stor betydelse.
Det är glädjande med en liberal valframgång byggd på optimism och Nederländerna kan nu få några år av mer politisk stabilitet. Men risken kvarstår att det åter blir stora förändringar i partiernas stöd och därmed mer instabilitet.
Det lär nog bli någon form av bred koalition, men D66s önskan att ha en regering med D66, VVD, PvdA/Gröna och CDA verkar väl brett. Då skulle det inte finna något av tradition ansvarsfullt parti att rösta på för den som är missnöjd med regeringen.
