Liberalerna (Lib) var ett av de två stora brittiska partierna i början på 1900-talet. Men socialdemokratiska Labour tog över som huvudalternativ till de Konservativa (Con). Därefter har Liberalerna, numera Liberaldemokraterna (Libdem) ständigt försöka komma tillbaka. Men lättare sagt än gjort, i synnerhet när valsystemet med enmansvalkretsar missgynnar mindre partier.
Nu finns förhoppningar om ett genombrott. Libdem hoppas göra som president Macron i Frankrike och slå ut både socialister och konservativa.
Många misstror Labour, som gått till vänster under Jeremy Corbyn. De Konservativa framstår som mer till höger och entydiga EU-motståndare.
Libdem, som är sammanslagning av Lib och SDP, en utbrytning från Labour. är tydliga i att de vill att Storbritannien ska vara kvar i EU. Lib har varit för EU sedan 1950-talet, SDP bildades i mycket i protest mot att Labour då var EU-skeptiskt.
Nu finns på riksplanet 3-4 partier med stöd av över 10 procent. I Skottland och Wales tillkommer nationalistpartier. Då gör valsystemet det svårt med prognoser om mandaten.
Libdem har i 60 valkretsar (av 650) gjort en uppgörelse om bara en kandidat, oftast en Libdem, med De Gröna och ett walesiskt nationalistparti. Det talas också mycket om att väljarna inte ska ”kasta bort sina röster” på kandidater som är chanslösa i valkretsen. Nog mer uppmärksamhet nu, men inget nytt.
Partierna vill gärna få väljare att rösta taktiskt genom att framställa sig själva som ett av huvudalternativen. Jag minns med obehag när jag en gång valarbetade för Liberalerna i ett fyllnadsval och det på valdagen delades ut ett flygblad om hur valet stod mellan Liberalerna och de Konservativa.
Men det var en påhittad opinionsmätning. Även om man anser att valsystemet är orättvist kan inte “fake news” som påhittade mätningar försvaras.
Kandidaten var min tidigare hyresvärd, som en ganska medioker politiker som hade tur och var kandidat när Liberalerna hade medvind i början på 1980-talet. Eftersom jag bodde hos kandidaten fick jag nys om den falska opinionsmätningen. (För övrigt vann Liberalerna det aktuella fyllnadsvalet.)
Libdem fick när de bildade koalition med De Konservativa 2010-15 igenom en folkomröstning om ett nytt valsystem. Det skulle innebära att väljarna fick rangordna kandidaterna i varje valkrets. Om ingen fick 50 procent fördelades mindre partiers kandidaters röster efter väljarnas preferenser tills någon får 50 procent. Systemet finns i Australien, men fick nej i folkomröstninen.
Det är inte ett proportionellt system, men kommer till rätta med problemet med ”bortkastade” röster. Hade det gällt nu hade alla partier kunnat ställa upp överallt och sedan kunde väljarna genom rangordning påverka utgången även om de röstade på ett mindre parti.
Libdem hoppas främst vinna valkretsar där många röstade mot Brexit. Det kan ge god utdelning i främst Londonområdet, andra större städer och i valkretsar med många studenter.
En tänkbar trofé vore att vinna Margaret Thatchers gamla valkrets Finchley från Con. Där är Libdems kandidat judinnan och parlamentsledamoten (nu i Liverpool) Luciana Berger, som lämnade Labour i protest mot antisemitism i partiet och oklar EU-politik. I Finchley röstade 69 procent för att stanna i EU och över 20 procent (mest i landet) av väljarna är judar.
Där stödet för att lämna EU är större kan Libdem få problem med att vilja stoppa Brexit utan att ha någon ny folkomröstning. Så är det i sydvästra England och i delar av Wales, där Lib länge har varit starka.
I två valkretsar, North Devon, som en gång representerades av partiledaren Jeremy Thorpe, och Montgomeryshire i Wales, som under lång tid ofta vunnits av Lib, träder den konservative ledamoten tillbaka. Det borde ge Libdem bättre möjligheter att vinna tillbaka valkretsen, men i båda fallen röstade en majoritet av väljarna för Brexit.
I Skottland var det däremot bara två valkretsar som röstade för Brexit. Tråkigt nog för Libdem är den ena (höglandsvalkrets) ett av deras fyra skotska mandat!
Libdem borde som ”dubbelunionister”(för den Europeiska och brittiska unionen) kunna hävda sig i Skottland, men mätningarna pekar på stort övertag för de skotska nationalisterna (SNP), som också är emot Brexit. Här gäller det att partiledaren Jo Swinson kan behålla sitt mandat. SNP vill nog gärna slå ut Swinson, den enda nationella partiledaren från Skottland.
