Robert Fico, som vill sluta stödja Ukraina, är ledare för Smer, som fick flest röster i nyvalet i Slovakien.
Parlamentsvalet i Slovakien fick stor medial uppmärksamhet, då Smer, som leds av den ryssvänlige Robert Fico var största parti i opinionsmätningarna. Mätningar visade också bristande folkligt stöd till Ukraina, medan den sittande regeringen hade ställt upp för Ukraina efter Rysslands invasion.
Smer blev också största parti med 23 procent, trots att en vallokalsundersökning pekade på att liberala och EU-vänliga Progressive Slovakia, (PS) skulle bli störst. Även i förra valet överskattade mätningar PS stöd.
Vi får se hur mycket Fico kan och vill ändra politiken mot Ukraina. Det är en sak att försöka vinna väljare på trötthet över många flyktingar och en jämfört med andra EU-länder positiv syn på Ryssland, en annan att driva den i EU och Nato. En bedömning är att det är “mycket väsen för ingenting” Medlemskapet i eurozonen, stort budgetunderskott och beroende av EU-stöd kan leda till att Slovakien får sluta in sig i ledet oavsett hur väljarna röstar. Andra är mer oroliga, och pekar bland annat på utvecklingen i Ungern.
En viktig skillnad jämfört med Ungern är att Smer är långt ifrån egen majoritet. Rapporteringen har mycket handlat om att Smer blev största parti. Det är ett anglosaxiskt sätt att rapportera, i deras valsystem brukar största parti få majoritet eller i varje fall få bilda regering. Ett liknande sätt att rapporterna finns alltmer i Sverige, där det oroas äver att SD skulle få statsministerposten i en framtida högerregering om partiet blir klart större än M i val. (De blev 2022 något större, men regerinfsmedverkan var inte aktuellt).
Men i flerpartidemokratier blir den statsminister som har starkast stöd i regeringsunderlaget, inte nödvändigtvis största parti. Jämför Fällden 2 efter valet 1979. M var största borgerliga parti, men C och FP, som ville ha Fälldin, var tillsammans störst.
Slovakien har en femprocentsspärr, med ytterligare högre spärr för valallianser. Den här gången röstade nästan 17 procent på partier som inte kom in. Visserligen mindre än förra valet då det var 28 procent (!), men var sjätte väljare fick inte påverka parlamentets sammansättning. Ett extremhögerparti, Republica, fick 4,75 procent och missade spärren knappt. Men det hade inte hjälpt, de uttalat ryssvänliga partierna hade ändå inte haft majoritet. Valsystemet och de många bortkastare rösterna gav Smer större mandatandel än röstandel med 28 procent mot 23 procent. Men ändå mycket långt från egen majortet.
Det är Hlas, utbrytare från Smer, som avgör vem som får regera. Valresultatet som helhet var inte heller någon tydlig uppgång för högerpopulister. Smer har tidigare haft starkare stöd., Förra valresultatet var ovanligt dåligt och uppgången från 2022 var bara några procent. (Dock kan noteras att Hlas är en utbrytning från Smer. Läggs partiernas resultat i hop blir det över 37 procent men en utbrytningg är en utbrytming och det nya partiet kan ha lockat väljare som inte tilltalas av Fico och “gamla” Smer) Bara ett högerextremt parti klarade spärren.
Att så många röstar på partier som inte klarar spärren och att det är så stora upp- och nedgångar för olika partier är ett svaghetstecken. Valdeltagandet var 68 procent, så många avstår från att rösta. Som så ofta i länder med svaga och personberoende partier blir politiken instabil, vilket i sin tur kan bidra till missnöje bland väljarna.
Noterbart är att stödet för Ukraina i Öst – och Centraleuropa verkar svagast i Österrike, Ungern och Slovakien, forna kärnländer i den Habsburgska dubbelmonarkin. Är det en slump, eller är misstron mot Ryssland mindre där än i länder som historiskt varit hotade eller erövrade av Ryssland, somSverige, Finland, Polen och baltstaterna? Något för historiker att reda ut.
