
Mandatfördelniongen i spanska parlamentvalet. Källa Wikipedia
Det var mycket medieuppmärksamhet kring ytterhögerpartiet Vox inför det spanska parlamentsvalet. Skulle partiet komma med i regeringen och därmed ge ytterhögern inflytande i Spanien för första gången sedan Francoregimen fall?
Det kan tyckas märkligt att just Vox, ett parti som enligt mätningarna inte hade stöd av mer än 13-14 procent fick så stor uppmärksamhet. Systerpartiet Italiens bröder har premiärministerposten i Italien, i Finland sitter populisthögern Sannfinländarna i regeringen och i Sverige är samarbetet med och eftergifterna till SD avgörande för att den moderatledda regeringen ska överleva.
Nu lär det inte bli någon regeringsmedverkan eller stödpartiposition för Vox. Partiet gick från 15 till 12,4 procent och från 52 till 33 mandat. Opinionsmätningarna hade spått att centerhögerpartiet PP skulle kunna få majoritet om det samarbetade med Vox.
Väljarna ville dock annorlunda. PP blev visserligen störst med 33 procent och 137 mandat av 350. Tillsammans med Vox blir det 170 mandat och det räcker inte för egen majoritet. Socialistpartiet, som har regerat med yttervänstern och med stöd av baskiska och katalanska nationalistpartier, klarade sig bättre än vad opinionsmätningarna hade spått och fick 31,7 procent och 121 mandat. PP vann ett ytterligare mandat när utlandsrösterna hade räknats.
Den största nyheten i Spanien var i stället att de största partierna gick framåt. I flera andra europeiska demokratier har de stora statsbärande partierna tappat stöd. Så var det också tidigare i Spanien. Men den här gången fick de två största partierna Socialisterna och PP båda mer än 30 procent av rösterna, ovanligt i dagens Europa. En förklaring kan vara att valsystemet gynnar de större partierna, Spanien har inga utjämningsmandat.
PP och Vox fick någon procentenhet lägre än i mätningarna före valet, men den stora skillnaden var att Socialistpartiet fick 2-3 procentenheter större stöd. Trots att valet ägde rum i sommarhettan ökade valdeltagandet till 70 procent. Socialisterna verkar ha vunnit väljare från nationalister i Katalonien, och blev klart största parti i Barcelona. Madrid var däremot ovanligt bland storstäder numera genom att ha en klar högermajoritet.
Det lär ta tid att få ihop en regering. PP-ledaren Alberto Feiijo vill som ledare för största parti försöka bilda regering. Det lär inte gå, då Vox och de nationalistiska partierna är som hund och katt. Kanske kan nuvarande premiärminister Pedro Sanchez (S) återkomma och hanka sig vidare med en vänsterkoalition. Men det lär också bli besvärligt, de nationalistiska partierna i Katalonien har tappat mandat och kan tycka sig behöva kräva mer för att stödja regeringen.
Därför spekuleras redan i ytterligare ett val inom kort. I varje fall lär Spanien, som detta halvår har ordförandeskapet i EU, under hela eller stora delar av den tiden styras av en expeditionsministär. Kommer det att märkas i hur Spanien driver frågor som EU-ordförande?