Valet till sejmen. Källa: Wikipedia Polska valkommissionen
Valresultatet i Polen borde ha varit ganska väntat. Efter att ha styrt i två mandatperioder är det inte ovanligt att väljarna tröttnar och röstar fram en alternativ regering. Men Polen var inte som andra demokratier. Det styrande Lag och Rättvisa (PiS) anklagades för att underminera demokratin genom att politisera domstolar och dominera medier. Det nationalistiska PiS hade ständiga gräl med EU, bland annat om rättsstatens principer.
Därför var den klara segern för oppositionen viktig och mer överraskande än ett liknande resultat i mer stabila demokratier. Valdeltagandet har också ökat över tid. 2019 var det 51 procent, 2019 var det 62 procent och 2023 röstade 74 procent.
Det polska valsystemet har en stor påverkan på valresultatet. I sejmen, andra kammaren som avgör regeringsmakten, är valsystemet proportionellt, men inte fullt ut. Det finns inga utjämningsmandat, vilket gynnar större partier. Spärrgränsen är fem procent för partier och åtta procent för allianser. I den första kammaren senaten är det enpersonsvalkretsar där den med flest röster vinner.
PiS har haft följande valresultat 2015 37,6 procent, 2019 43,6 och 2023 35,4 procent. I de två första valen fick PiS egen majoritet i sejmen, trots att partiet 2015 bara hade två procentenheter högre röstandel än 2023! Det berodde på att flera partier 2015 inte klarade spärrgränsen och deras röster då inte alls påverkade mandatfördelningen. En vänsterallians fick 7,5 procent och två partier 4,8 respektive 3,6 procent. Genom att närmare 20 procent röstade på partier som inte klarade spärren och valsystemets gynnande av större partier räckte 37,6 procent till egen majoritet! 2019 fick PiS 43,6 procent. Då var det få röster som gick till partier som inte klarade spärren, men valsystemets gynnande av större partier räckte för att ge PiS egen majoritet.
I senaten gick oppositionen redan 2019 samman om gemensamma kandidater, villet gjorde att den fick majoritet. samma sak hände 2023, och majoriteten stärktes. Det visar att väljarna i Polen är polariserade för elelr emot PiS. I andra länder har det varit svårt för brokiga allianser att besegra maktpartier, men här verkar väljarmajoriteten ha tyckt det vara viktigast att rösta bort PiS, även om det egna partiet inte hade någon egen kandidat i valkretser. Polen verkar också geografiskt splittrat. Den segrande oppositionen är starkare i städer och i västra Polen, PiS i östra.
Även 2023 gynnades PiS av valsystemet: 35,4 procent räckte till 194 mandat, 42 procent av de 460 sejmmandaten. Men även det stora oppositionspartiet Medborgaralliansen, som fick 30,7 procent, gynnades av valsystemet och fick 157 mandat, 34 procent av mandaten.
Valaystem kan vara avgörande för att hindra makthungriga större partier från att få egen majoritet. Polen borde införa utjämningsmandat, och fundera över om preferensröstning, där väljarna kan rangordna partier och om förstahandsvalet inte kommer in förs rösten över till andrahandsvalet. Den här gången hade det dock inte haft någon större betydelse, då få röstade på småpartier. Men 2015 hade det kunnat betyda desto mer.
Oppositionen är överens om att stärka demokratin i Polen, viktigt efter åtta års PiS styre. Relationen till EU lär bli betydligt bättre. Sedan får vi se vad den i övrigt kan enas om. Det kan bli en svårare uppgift.
