Valresultatet i Tyskland. Stora bilden visar vilka partier som vann enpersonsvalkretsarna. Högeryttern AfD vann nästan alla valkrettsar i forna Östtyskland, medan kristdemokratiska CDU vann de flesta i forna Västtyskland, där även Socialdemokraterna (SPD) vann en del. Från Wikipedia.
Förbundsdagsvalet i Tyskland gick som väntat, opinionsmätningarna hade varit ganska stabila en längre tid. Kristdemokratiska CDU/CSU blev klart störst med 28,5, men det var något lägre än i de flesta mätningarna. Högernationalistiska AfD fick 20,8 procent och socialdemokratiska SPD 16,4 procent, i linje med mätningarna. De Gröna fick 11,6, något lägre än mätningarna. Valdeltagandet ökade kraftigt, från 76,3 till 82,5 procent.
Die Linke, med rötter i östtyska kommunistpartiet, gjorde en bra valspurt och fick 8,8 procent. Liberala FDP fick lika låga siffror som i flera mätningar och var med 4,3 procent en bra bit från femprocentspärren för att få utjämningsmandat. Nybildade populistiska BSW, vänster om ekonomi, höger om invandring och mot stöd till Ukraina, var en utbrytning från Die Linke. Efter att tidigare ha haft mer stöd missade partiet femprocentspärren med mycken liten marginal: 4,97 procent betydde att det fattades 13 400 röster…
Då två partier missade spärrgränsen knappt var det många röster som inte påverkade mandatfördelningen. Nästan 14 procent av rösterna gavs till partier som inte klarade spärrgränsen. Regeringsbildandet underlättades av att FDP och BSW föll ur, men det innebar att majoriteten CDU/CSU och SPD fanns i mandaten, men inte i väljarkåren. Om väljarna fick preferensrösta, det vill säga rangordna partierna, kunde de med andrahandsröster påverka utgången även om förstahandsvalet inte kom in.
FDP:s röster skulle sannolikt tillfalla andra mittenpartier, nog mest CDU/CSU. Svårare att bedöma BSW:s väljare, de kunde gått till Die Linke, AfD, CDU/CSU eller SPD.
Tyska valsystemet är en blandning av enpersonsvalkretsar (276) och utjämningsmandat (354). Väljaren har två röster, en för enpersonsvalkretsen och den andra för utjämningsmandaten. Det är den andra rösten som avgör den slutliga mandatfördelningen. Tidigare innebar systemet att det kunde bli väldigt många utjämningsmandat, förra förbundsdagen hade 736 ledamöter.
Nu är dock antalet ledamöter begränsat till 630. De stora partierna dominerar enpersonsvalkretsarna och den politiska skillnaden mellan forna Väst- och Östtyskland är tydlig. AfD dominerar i forna öst utom i Berlin, tog i särklass flest enpersonsvalkretsar och blev största parti i alla tidigare östtyska delstater (Berlin består av både forna väst och öst).
Även die Linke och BSW var starkare i forna Östtyskland än i övriga landet. Die Linke vann på slutet av valkampanjen röster som motvikt till AfD nog från främst Gröna och SPD, och fick även hög röstandel i Hamburg och Bremen.
De som representerar enpersonsvalkretsar verkar, som i Storbritannien mfl länder, agera för den egna valkretsen och ha regelbundna möten med väljare där de kan ta upp politiska och personliga problem. Tidigare förbundskanslern Angela Merkel representerade valkretsen Pommern, och i henns självbiografi tas arbetaet i den egna valkretsen upp flera gånger.
Liksom i flera andra länder röstade kvinnor något mer vänster och män något mer höger, men den mest noterbara om gruppröstningen var 18-24 åringar. Där röstade 26 procent för die Linke och 21 procent för AfD. Läggs BWS:s 6 procent till röstade över hälften av de yngsta väljarna på partier som vill stoppa eller minska stödet till Ukraina. Totalt röstade 34,5 procent, över en tredjedel av rösterna, på partier (AfD, Die Linke, BSW) som vill minska eller stoppa stödet till Ukraina
Bland arbetarväljarna blev AfD störst med 38 procent. Gröna och die Linke gjorde bra val bland högutbildade, 18 respektive 11 procent. Mönstret går igen i land efter land, högutbildade går åt vänster och lågutbildade åt höger.
Den tyska författningen är inriktad på att skapa majoritetsregeringar. Det går, men är besvärligt, att bilda minoritetsregeringar. Nu är det dock inte heller lätt att få ihop en majoritet, då inga vill regera med AfD och det också finns starkt motstånd mot die Linke. CDU/CSU och SPD har en knapp men klar majoritet av mandaten och kommer av allt att döma att bilda regering. CDU har gått till val på ett marknadsintrikat program, en stramare invandringspolitik och stöd till Ukraina.
Vi får se hur handlingskraftig regeringen blir, det behövs åtgärder som upprustning, mer statliga lån, tydligare migrationspolitik. Ett annat orosmoln är om Trumpadministrationen fortsätter att likt Elon Musk och vicepresident Vance uttala stöd för AfD.
Nog lite synd om SPD. Sämsta valresultatet sedan tyska imperiets dagar, och partiet verkar sönderregerat efter flera perioder i koalitioner. Men de lär behöva ta sitt ansvar och regera med CDU:s Friedrich Merz som förbundskansler.
