Breda mitten i Danmark läckte väljare men Moderaterne behåller regeringsnyckeln

Valet huvudpersoner statsminister Mette Frederiksen (S) och utrikesminister Lars Lökke Rasmussen, Moderaterne.

Så var det dags för val igen i Danmark. I november var det kommunalval. Där var en skillnad från Sverige tydlig och inspirerande. På de flesta håll kom partierna med till synes gott humör överens om styre redan på valnatten, inte som inte som hos oss ofta efter långdragna och sega förhandlingar.

Redan efter några månader var det dags för folketings(riksdags)val den 23 mars. Åter skulle väljarna till vallokalen och partiarbetarna behövde med kort varsel driva valrörelse på nytt.

Så kan det gå när statsministern bestämmer valdag för folketingsvalet medan kommunvalen har en bestämd valdag vart fjärde år. Fördelen med att statsministern utlyser val inom en bestämd period, i Danmark fyra år, är att valrörelsen blir kort och intensiv. Nackdelen anses vara att regeringen får en fördel av att kunna bestämma valdagen. Frågan är dock hur stor fördelen är, den här gången gick alla regeringspartier tillbaka.

Väljarna verkar dock inte ha tröttnat trots närheten till kommunvalen. Valdeltagande i folketingsvalet sjönk något, men var ändå imponerande 84 procent.  Andelen kvinnor i folketinget ökade och blev 48 procent.

Det gäller att inte överskatta likheterna mellan Sverige och Danmark. Socialdemokraterna har inte varit lika dominerande som i Sverige. Deras  bästa valresultatet efter andra världskriget var 42 procent, medan S i Sverige länge genomgående hade en bra bit över 40 procent i val efter val.

 Stora valfrågor den här gången var dricksvattnets kvalitet, frågan om hårdare regler för svingårdar och att införa en förmögenhetsskatt. De blir knappast viktiga frågor i den svenska valrörelsen.

Danmark har en låg spärrgräns på två procent. De hårt trängda svenska Liberalerna kunde önska danska regler, då hade mycket av turbulensen och risken att hamna under riksdagsspärren undvikits. En låg spärrgräns ger dock fler partier, tolv kom in i folketinget den här gången. Det kan bli rörigt.

Men trots detta, visst finns samtidigt likheter mellan svensk och dansk politik. Partierna har varit uppdelade i rött (vänster) och blått (borgerligt) block. Socialdemokraterna har ofta haft regeringsmakten. Från att tidigare ha varit hårt kritiserad ses den hårda danska invandringspolitiken (utlänningspolitik säger danskarna) nu som ett föredöme av Tidölaget och Socialdemokraterna.

I Sverige brukar de som vill hålla SD borta vilja ha ett samarbete i ”den breda mitten”. Danmark har haft just en sådan regering där Socialdemokraterna, det traditionellt ledande borgerliga högerliberala partiet Venstre och Moderaterna, en utbrytning från Venstre lett av Lars Lökke Rasmussen, bildat regering.

Förslagen om en bred mittenregering i Sverige har i mycket handlat om att med röda linjer hindra samarbete med ytterkantspartier redan innan det har prövats. I Danmark  tröttnade däremot Lökke på att som Venstreledare och statsminister år efter år lirka med högerpopulistiska Dansk folkeparti. Med den erfarenheten i ryggen bildades Moderaterne för att begränsa flygelpartiernas inflytande.

Regeringen verkar ha fungerat hyfsat, men partierna har läckt väljare åt både höger och vänster. Just det som skeptiker till blocköverskridande regeringar fruktar. I valspurten tycks de dock, särskilt Moderaterne, ha gått fram och begränsat förlusterna. En del väljare kanske föredrog säkra kort när Donald Trump hotade Grönland.

Noterbart är att vallokalsundersökning från DR underskattade Socialdemokraternas valresultat med nästan tre procentenheter (19,2 mot valresultatet på 21,9) S gick ändå kraftigt tillbaka från 27,5 i förra folketingsvalet, men den överskattade nedgången påverkade an analyserna, till exempel i SVT Aktuellt innan rösträkningen gav utrymme för prognoser.

Liberala partier klarade sig ganska bra. Socialliberala Radikale, som har en position liknande Centern i Sverige, gick fram till 5,8 procent. Högerliberala och tydligt anti-Socialdemokraterna  Liberal alliance (LA) gjorde sitt bästa val någonsin med 9,4 procent. Kan LA vara något L-ledningen i Sverige sneglar på i sin jakt på högerväljare? LA vill visserligen minska biståndet och ha en hårdare invandringspolitik, men i jakten på väljare verkar dagens L-ledning följa Groucho Marxmodellen ”Jag håller hårt på mina principer och om de inte passar er så har jag andra”. Så vem vet?

Det traditionellt största borgerliga och högerliberala partiet Venstre gick tillbaka till 10,1 , men behöll med knapp matginal förstaplatsen bland de blå partierna. Det blev dock inget mandat alls i huvudstaden Köpenhamn.

Dansk folkeparti, (DF) som var nära att falla ur i förra valet med 2,6 procent, gjorde ett bra val och fick 9,1 procent. Men betydligt mindre än under partiets glansdagar. Sammantaget fick de tre högerpopulistiska partierna DF, Danmarksdemokraterna, en högerutbrytning från Venstre  som fått över en del politiker från DF  och Borgernes parti 17 procent. Vilket är något lägre än högerpopulister har i flera andra västeuropeiska demokratier.

I Sverige närs en förhoppning att Tidölagets hårda invandringspolitik redan har nått vägs ände.  Så är det inte i Danmark. Trots åtstramningar år efter år gick partierna i det blå blocket till val på ytterligare hårda tag  och Socialdemokraterna var tydliga med att det strama politiken låg fast. Här tycks tråkigt nog devisen ”aldrig nog-alltid mer” gälla.

Socialdemokraterna har vunnit tillbaka väljare på sin tuffa migrationspolitik, men förlorat andra främst i storstäder. Yttervänsterpartiet Enhetslistan blev största parti i Köpenhamn. I de senaste mätningarna i Sverige anas en liknande trend, Socialdemokraterna tappar till MP, V och C.

Inget av de danska blocken fick egen majoritet. Lökke och Moderaterne får en vågmästarroll och därmed blir det svårt att bilda en renodlad regering från något av blocken.

Det är viktig skillnad från Sverige. Här finns inget parti som utifrån egna bittra erfarenheter av samarbete säger nej till regering med ytterkantspartier. Därför är förutsättningarna för blocköverskridande samarbete ännu så länge bättre i Danmark.