Högeryttrarna Calos Pollen, Vox, Janez Jansa, Slovenien och Marine Le Pen Frankrike gick fram i val, men mindre än väntat. Foto: Creative Commonslicenser
I flera val på senare tid anas en effekt där det största mittenvänsterpartiet i spurten tar röster från mindre partier i mitten eller till vänster.
I regionalvalet i Kastilien och Leon i Spanien gick det bättre än väntat för det nationellt styrande Socialistpartiet. Partiet förväntades göra ett dåligt val, men ökade i stället till 30,7 procent och fick två mandat mer. Det i regionen styrande högerpartiet PP ökade dock mer till 35,5 och fick också två mandat ytterligare. Högerpopulistiska Vox ökade också om än mindre än några mätningar visad. Partiet fick 18,9 procent och ett mandat till. Jämfört med förra regionvalet gick yttervänstern tillbaka, liksom det sedan dess sönderfallande liberala Medborgarpartiet. PP fick 33, Socialistpartiet 31 och Vox 15 mandat av totalt 82. Övriga mandat gick till mindre regionala partier. Kan PP och Vox enas har de tydlig majoritet.
Medierapporteringen handlade om en oväntad Socialistframgång. Men enligt Wikipedia visade opinionsmätningarna veckorna före valet på ett resultat ganska nära det slutgiltiga. Socialisterna gick dock fram något och de små partierna till vänster tappade ytterligare i slutspurten. Valsystemet är proportionellt, men utan utjämningsmandat och med åtta valkretsar. Den största har 15 och den minsta fem mandat. Den ordningen gynnar större partier och regionala partier som är stora i en eller ett par valkretsar. Partier med brett men lågt stöd får svårt att vinna mandat. Det finns även en spärrgräns på tre procent, men den verkliga spärren är enligt Wikipedia högre genom att det krävs mer för att få ett mandat i valkretsarna. PP och Socialistpartiet fick mer mandat än deras röstandel.
I valet i Slovenien framställdes högersidan som favorit. Partiet SDS och dess partiledare Janez Jansa ingår i den konservativa/kristdemokratiska EPP-gruppen och har tidigare styrt. Men partiet anses ligga nära Orban/Trump och en vinst kunde ge nationalisthögern större inflytande i EU. SDS ledde i opinionsmätningarna, men i slutspurten gick det liberala regeringspartiet GS om och blev med knapp marginal störst med 28,6 mot 27,9 procent. GP fick 29 och EDS 28 mandat.
Här var det tydligt att EP ökade i valspurten, medan EDS låg ganska stilla. Jämfört med förra valet gick dock EDS fram och EP bakåt. Men jämfört med förväntningarna var valet en framgång för EDS, genom att partiet, om än med knapp nöd, förblev störst. Båda de mindre vänsterpartierna SD och Vänster/Gröna tappade i spurten. Däremot höll de ställningarna jämfört med förra valet, där var det EP som förlorade.
Parlamentet har 90 medlemmar, varav en var är garanterad åt de ungerska och italienska minoriteterna. Övriga 88 väljs i 11 valkretsar och könkvotering gäller med minst 35 procent av vardera könet på listorna. Det finns en spärrgräns på fyra procent. Runt 10 procent röstade på partier som inte kom in i parlamentet.
Enligt Wikipedia har en folkomröstning för preferensröstning genomförts, men systemet är inte infört. Det ska också pågå en debatt med krav på ett mer ”franskt” valsystem med två omgångar.
Valutgången gör det svårt att bilda regering. Det tidigare regeringsunderlaget har tappat majoriteten, men det kan bli svårt för högersidan att enas. I varje fall torde risken för en utpräglad högernationalistisk politik ha minskat.
I Frankrike var det lokalval i 35 000 (!) kommuner. Det annars så centraliserade Frankrike har en mycket decentraliserad kommunstruktur. Som andra franska val äger kommunvalen rum i två omgångar. I första omgången vinner en lista som får mer än häften av rösterna, annars blir det en andra omgång dit alla listor med mer än tio procent får gå vidare.
Listorna toppas av borgmästarkandidaterna och måste vara könskvoterade med vartannat namn. Det är sedan fullmäktige som utser borgmästare. Systemet gynnar kraftigt största parti /lista som får egen majoritet. Listan med flest röster får först hälften av platserna, Sedan fördelas resten av platserna proportionellt till alla partier med mer än fem procent, inklusive listan som är störst och redan har hälften av platserna. Det garanterar en rejäl egen majoritet i fullmäktige.
Därför blir det viktigt att partierna i andra omgången enas om gemensamma listor. Den lista som är störst får en klar majoritet. I någon mån kan man säga att förhandlingarna om framtida styre sker före valet, istället som i Sverige där ett parti sällan har majoritet efter valet. Men väljarna kan taställning till uppgörelser genom att ändra sig i andra valomgången, vilket ofta sker.
Frankrikekännaren och socialdemokraten Hans Kilsved (som är min vän) har gjort följande sammanställning av utgången av kommunalvalen: (en länk till alla valresultat)
”Socialistpartiet behåller borgmästarposten i Paris. Anne Hildago, som suttit sedan 2002, lämnar över till partikollegan Emmanuel Grégoire. Parisarna har uppskattat billiga hyresrätter och ett grönare Paris med gångstråk istället för bilar längs Seine, bussfiler, cykelbanor och trottoarer som skyddas mot parkerade bilar. Högern vann alltså inte trots att vänsterpartiet ”Det okuvliga Frankrike” ställde upp mot Socialistpartiet i andra omgången.
Många trodde att Marine Le Pens parti Nationell samling skulle ta hem borgmästarposten i Marseille, men Benoît Payan omvaldes. I Nice blev det dock en väntad framgång för Nationell Samling.
I Lyon omvaldes De Grönas Grégory Doucet som borgmästare, med en knapp marginal mot en mittenkandidat. I Grenoble omvaldes de grönas Laurence Ruffin med bred marginal. Samma sak för den gröne Emmanuel Denis i Tours. I Strasbourg vann socialisten och veteranen Catherine Trautmann över den hittillsvarande gröne borgmästaren Jeanne Barseghian. I Bordeaux vann Thomas Cazenave, från Macrons mittenparti, över den hittillsvarande gröne borgmästaren.
François Bayrou, som nyligen gjorde ett kort försök som premiärminister utan att lyckas få ihop en budget, förlorade sin borgmästarroll till en enad rödgrön konstellation i sydfranska Pau, där han innehaft posten sedan 2014.
Edouard Phillippe, tidigare premiärminister från mittenpartiet Horizon, vann segern i Le Havre. Han tippas allmänt som kandidat i presidentvalet 2027.
I Nantes omvaldes Johanna Rolland från socialisterna, i Montpellier gjorde hennes partikollega Michaël Delafosse samma bragd, trots att vänsterpartiet ställde upp mot honom.
I Lille stod slutstriden mellan socialisternas kandidat Arnaud Deslandes och vänsterpartiets Lahouaria Addouche, med vinst för socialisterna.
I Toulon stod slutstriden mellan högerextrema Nationell Samling och den något mer anständiga högern, där den senare avgick med en knapp seger.”
Därutöver kan nämnas Toulouse, som Europaklubben i Västerås ska besöka. Här ledde de två vänsterlistorna över den sittande högerborgmästaren i första omgången. Vänsteryttern Okuvade Frankrike var större än Socialistlistan, och blev vänsterns alternativ. Men då gick väljare i andra omgången över till borgmästaren, som vann.
Högerextrema (som de säger i Frankrike) Nationell Samling fick inte förväntade framgångar i större städer som Marseille och Toulon. Men partiet fick betydligt fler mandat än tidigare och vann en del mindre orter, liksom att den allierade Eric Ciotti vann i Nice. Skillnaden mellan storstäder och mindre orter finns också i Frankrike, extremhögern går bättre i småorter och på landsbygden.
Vänsteryttern Det okuvade Frankrike fick inte heller några stora framgångar, även om antalet mandat ökade. Väljarna föredrog i andra omgången i flera kommuner mer mitteninriktade kandidater. Vänsterväljare kan rösta på den moderata (i ordets verkliga mening) högern, och mer mitteninriktade högerväljare kan rösta på socialister men mer sällan på Okuvade Frankrike.
Valsystemet i två omgångar gör det lättare för väljarna att rösta bort ytterkantspartier. Samma sak skulle dock uppnås genom preferensröstning i en omgång.
