Fyllnadsval har stort nyhetsvärde trots att färre röstar.
Det brittiska Labourpartiet har i opinionsmätningar ett stort övertag över det regerande konservativa partiet. Det skulle ge ett klar egen majoritet i nästa parlamentsval. Men systemet med enpersonsvalkretsar gör att små förskjutningar i väljaropinionen kan få stora konsekvenser för mandatfördelningen, och Labour har efter förra valet mycket att ta igen.
Möjligheten att få egen majoritet skulle förbättras om Labour åter kunde vinna många mandat i Skottland, som har 59 av parlamentets 650 platser. Under andra halvan av 1900-talet var Labour det dominerande partiet i Skottland, men efter folkomröstningen om att Skottland skulle bryta sig ur blev nationalistpartiet SNP helt dominerande i antalet mandat. Labour vann i senaste valet bara ett enda mandat.
Men i fyllnadsvalet i Rutherglen and Hamilton West vann Labour en jordskredsseger. Det ger hopp om att vinna betydligt fler mandat i nästa parlamentsval, som måste komma senast i början på 2025, men sannolikt tidigare. Trots att närmare hälften ännu stödjer en utbrytning av Skottland har SNP stora problem. Partiet har styrt Skottland sedan 2007, och väljarna har börjat tycka att fögderiet är dåligt skött. Vid sidan av stödet för självständighet finns olika åsikter inom partiet, och de mer högerinriktade är missnöjda med den nuvarande koalitionen med Skotska Gröna (som också är för självständighet).
Fyllnadsval får stor medial uppmärksamhet, och leder ofta till att väljarna passar på att rösta mot regeringspartiet. Men betydelsen kan överskattas. Valdeltagandet brukar vara lägre, den här gången 37,19 procent jämfört med 66,5 procent i senaste allmänna valet. Väljare brukar återvända till större partier i de allmänna valen. Den här gången kan Konservativa och Liberala väljare ha taktikröstat på Labour för att de är mest emot SNP.
Fyllnadsvalen är dock viktiga för att de ger en antydan om vart valvinden blåser. Mindre partier kan genom bra kampanjer vinna och därigenom få större uppmärksamhet och väljarmedvind. Liberalerna har gjort så många gånger. Själv var jag, tillsammans med Reidar Österman, med vid den legendariska segern i Croyden North West 1981, då vår tidigare hyresvärd Bill Pitt blev invald i parlamentet i den våg alliansen av Liberalerna och SDP-utbrytarna från Labour då hade.
De två partierna gick sedan samman till Liberaldemokraterna, Pitt förlorade sin plats i nästa allmänna val. I efterhand kan sägas att det var ett misstag av Liberalerna att insistera på att den lokala kandidaten skulle få ställa upp i stället för SDP:s erfarna och populära Shirley Williams. Hon hade haft större möjligheter att behålla mandatet.
