Manchesters borgmästare Andy Burnham blev invald i brittiska parlamentet. Bild: Wikipedia
Tre fyllnadsval i olika delar av Storbritannien den 18 juni gav helt olika valvind. Valet i Makerfield tilldrog sig världsvid uppmärksamhet eftersom Manchesters borgmästare Andy Burnham ställde upp och (vilket stämde) antogs sikta på premiärministerposten efter en valseger. Den sittande Labourledamoten hade avgått för att lämna utrymme åt Burnham. Bara parlamentsledamöter kan ingå i regeringen eller leda Labourpartiet. Därför var det nödvändigt för Burnham att bli invald för att kunna utmana den impopuläre premiärministern och Labourledaren Keir Starmer.
Stödet för att åter närma sig EU och kanske på sikt bli medlem är starkt i Labour och enligt opinionsmätningar anser nu en majoritet att Brexit var ett misstag.
Dock knappast de flesta av väljarna i arbetarvalkretsen Makerfield. Där röstade nästan två tredjedelar för Brexit. Labour har alltid hållit valkretsen och dess föregångare som del av det ”röda bältet”, men utmanades av högerpopulistiska och Brexitvurmande Reform.
Samma väljarvandring som i andra demokratier. Lågutbildade och arbetare går högerut, medan högutbildade och väletablerade i storstäder går åt vänster. Det gör det svårt för traditionella socialdemokratiska partier som Labour eller Arbetarepartiet Socialdemokraterna i Sverige att behålla stödet i de tidigare kärngrupperna. I lokalvalen för bara drygt en månad sedan vann Reform klart i Makersfield.
Nu vann till slut Andy Burnham en klar seger med över 50 procent av rösterna och med ett för fyllnadsval högt valdeltagande. Reform kom klar tvåa, som trea kom det högerextrema Restore, som bildats av en utsparkad Reform MP och med stöd av Elon Musks X (tidigare twitter). Övriga partier fick nästan inga röster alls. Väljarna som ogillade Reform verkar ha taktikröstat på Burnham, som också ser ut att ha lyckats vinna tillbaka en del av de traditionella Labourväljarna.
Det var ett vågspel av Burnham att ställa upp i en valkrets som såg ut att vara gynnsam för Reform. Men genom sin klara seger visade Burnham att han kunde vinna över Reform i en traditionell arbetarvalkrets.
De Konservatiava (Tories) syntes således knappt till i Makerfield med 2,2 procent av rösterna. Desto bättre gick det för Tories i Aberdeen South i Skottland. Där vann partiet över de skotska nationalisterna (SNP) med 49,5 procent av rösterna. De drev en tydlig kampanj för fortsatt olje- och gasutvinning, populärt i oljestaden Aberdeen. Här tycks i stället en hel del Reform- och Labourväljare ha taktikröstat på Tories för att få bort de skotska nationalisterna.
I ett andra I ett andra fyllnadsval i Skottland behöll SNP mandatet i Arbroath and Broughty Ferry. Där splittrades rösterna på de unionistiska (de som är mot skotsk självständighet) partierna. SNP kunde vinna med drygt 40 procent av rösterna. Fyllnadsvalen i Skottland berodde på att två parlamentsledamöter bytte Londonparlamentet mot det skotska parlamentet och att de måste då lämna sina platser.
Efter resultaten var det mycket spekulationer om taktiskt röstande för att hålla Reform och även det allt mer vänsterradikala partiet Gröna borta från makten. Storbritannien har enligt opinionsmätningarna nu, som framgick av analysen av lokalvalen i maj, ett partisystem som påminner om andra länder i Västeuropa. Ett eller flera partier till vänster om Socialdemokraterna, liberala mittenpartier, konservativa/kristdemokrater och ganska stora högerpopulistiska parti(er). Väljarna tros rösta i block, (som i Sverige) höger mot vänsterblocket.
Då blir valsystemet där den med mest röster i valkretsen vinner rena tombolan. Taktikröstning är svår att organisera och genomföra när det är val i hela landet. Det är lättare i fyllnadsval då allt intresse kretsar kring en eller ett par valkretsar. Det är också långt ifrån första gången väljarna i fyllnadsval taktikröstar för att få ett tydligt utslag ofta emot regeringen. Det intressanta nu anses vara att kommentatorer tycker sig se att mönster i flera fyllnadsval efter varandra där väljarna har taktikröstat för att hålla Reform borta. Reform hotas nu av det nya mer extrema högerpartiet Restore.
Sedan kan man fråga sig vem som vill bli premiärminister från de etablerade partierna i dagens politiska och ekonomiska klimat. Tidigare premiärministern Rishi Sunak (kons) pekar i en tänkvärd krönika i Times på att ledarna i Tyskland och Frankrike är ännu mer impopulära än Keir Starmer är i Storbritannien.
