Socialdemokraterna SDP gick fram i lokalvalen i Finland. Partiledaren Antti Lindtman.
Finland hade ”dubbelval” det vill säga samtidigt val till kommuner och välfärdsområden (motsvarar ungefär regioner i Sverige). Låter inte så märkligt för svenskar, innan den gemensamma valdagen även för riksdagsval infördes var det val till landsting och kommuner samma dag under lång tid. Välfärdsområdena är nyinrättade, det var andra gången väljarna kunde rösta fram välfärdsområdespolitiker.
Noterbart är att medan frågan om att avskaffa regionerna i Sverige diskuteras har Finland infört en mellannivå mellan kommun och stat. Välfärdsområdena har inte bara likt i Sverige ansvar för sjukvård, utan också för sociala frågor och brandskydd.
Kommunerna behåller främst ansvaret för barnomsorg, skola (inga krav på förstatligande i Finland), bostäder, klimatanpassning, fritid och kultur. Kommunerna har egen beskattningsrätt, men inte välfärdsområdena.
Valets segrare var Socialdemokraterna (SDP) och Centerpartiet. Även Vänsterförbundet (motsvarar V) gick fram, De gröna ökade i välfärdsvalet, men inte i kommunvalet. Regeringspartierna Samlingspartiet (motsvarar M) Kristdemokraterna och Svenska folkpartiet höll i stort ställningarna, medan högerpopulistiska Sannfinländarna tappade stort. Svenska folkpartiet gick dock tillbaka i Helsingfors, en storstad där regeringssamarbetet med Sannfinländarna har varit mer ifrågasatt.
Sannfinländarnas partiledare Rikka Pourra är finansminister och har därför kanske symboliserat regeringens åtstramningspolitik. Den har drabbat vård och omsorg, vilket välfärdsområdena har ansvar för.
Valresultatet återspeglar hur det brukade vara i finländsk politik, med tre ganska jämnstora partier SDP, C och Samlingspartiet med 18-25 procent vardera. I senaste riksdagsvalet fick C bara 11,3 procent, medan Sannfinländarna hade 20,1 procent. Vi får se hur det blir i nästa riksdagsval, högerpopulister brukar klara sig sämre i lokalval än i riksdagsval.
I Sverige har vi sedan 1970 gemensam valdag, men krav finns på att göra som i Finland och har region- och kommunval för sig och riksdagsval vid en annan tidpunkt. Det skulle innebära val vartannat år i stället för som nu vart fjärde år (utöver EU-valen vart femte år).
Huvudargumenten för gemensam valdag är att valdeltagandet blir högre och att väljarna med skild valdag ändå i lokalval skulle rösta ”rikspolitiskt” om hur regeringen sköter sig.
Huvudargumentet för skilda valdagar brukar vara att lokala frågor får större utrymme om det inte samtidigt är riksdagsval.
Det stämmer att valdeltagandet är lägre i renodlade lokalval, i Finland var det 54,1 procent i kommunvalet och 51,7 procent i välfärdsområdesvalet. I senaste riksdagsvalet var valdeltagandet 72 procent. I valen i Sverige 2022 var valdeltagandet 84 procent i riksdagsvalet och 80 procent i region- och kommunval.
Skillnaden mellan kommun och välfärdsområdesval beror till del på att Helsingfors inte ingår i något välfärdsområde, och där var valdeltagandet i kommunvalet 60 procent. Det förklarar också delvis varför C, som är mer av ett landsbygds- och småortsparti, fick en högre röstandel i välfärdsområdesvalet än i kommunvalet.
Traditionellt har lågt valdeltagande ansetts missgynna vänsterpartier. Men väljardemografin har ändrats. Nu röstar välutbildade väletablerade väljare mer vänster, medan missnöjda och lågutbildade röstar mer höger(populistiskt). Därför kan Sannfinländarnas dåliga resultat nog delvis förklara med att deras väljare oftare avstår från att rösta i lokalval eller på att partiet hade färre och sämre lokala kandidater.
Visst kan oppositionspartiernas framgångar ses som en protest mot regeringen, men valvinden blåste inte entydigt. Lokala frågor och lokala företrädare spelade roll för resultaten.
Ett annat viktigt argument, för mig avgörande, för skilda valdagar är att det oftare blir val då. Det ger partierna bättre möjligheter att nå ut och värva medlemmar. Det politiska intresset ökar under valår. En orsak till misstro och att hoten mot demokratin ökar är att partierna har förlorat medlemmar och därmed folklig förankring. Val vart fjärde år är för sällan.
I Sverige har, särskilt från borgerligt håll, det finska valsystemet med obligatoriskt personval och där partierna inte får rangordna sina kandidater, setts som ett föredöme. Det skulle öka väljarinflytandet och minska partiernas makt över de förtreondevalda.
Men nu dyker kritik mot systemet upp. En valforskare menar att valdeltagandet kan minska om väljarna måste rösta på en av mängder av kandidater. En möjlighet att, som i Sverige, bara rösta på partiet borde införas.
Det är noterbart att valdeltagandet är lägre i Finland än i Sverige. Här finns utrymme för att fundera vidare. Kanske kunde de finländska partierna få rätt att som en vägledning till väljarna rangordna kandidaterna på valsedeln. Väljarna kunde få rösta enbart på partier, men det skulle bara vara personkryssen som avgör vilka som blir invalda.
