Framgångar i delstatsval för högernationalistiska AfD. Foto: Wikipedia
I tre val nu under september i forna Östtyskland har AfD fått runt 30 procent av rösterna och det nya vänsterpopulistiska BSW – ekonomiskt vänster, för stram invandring och att sluta stödja Ukraina – över 10 procent av rösterna. Valdeltagandet var 73 procent, en kraftig ökning jämfört med förra gången.
I Brandenburg och Sachsen blev dock AfD inte största parti, utan socialdemokratiska SPD respektive kristdemokratiska CDU vann knappt. Här kan en motsvarighet till ”Republikanska fronten” i Frankrike anas.
En del väljare verkar ha taktikröstat på det parti som enligt opinionsmätningarna kämpade med AfD om att få flest röster. I Brandenburg backade CDU, som annars har starkt stöd i nationella mätningar. SPD kan också ha tjänat på att den populäre ledaren i Brandenburg Dietmar Woidke, som ledde en koalition, hade sagt att han skulle avgå om SPD inte blev största parti.
Liberala FDP ingår i regeringen med SPD och De Gröna och säger nej till att samarbeta med högernationalistiska AfD. De har i regeringen varit den marknadsinriktade delen och envist försvarat reglerna för att hålla nere budgetunderskott. Det har lett till motsättningar i regeringen och impopulära besparingar.
I nationella opinionsmätningar ligger FDP runt spärrgränsen på fem procent, långt under valresultatet. De är svagast i forna Östtyskland, när partiet i lokala mätningar låg långt under spärrgränsen kan väljare ha taktikröstat på andra partier. I Brandenburg fick FDP bara 0,8 procent.
De Gröna, som också har svagare stöd i forna Östtyskland, åkte ur parlamentet i Brandenburg med 4,13 procent. Här kan eventuellt taktikröstande ha slagit fel. Hade 15 000 av SPD-väljarna i stället röstat på De Gröna hade partiet klarat spärrgränsen och SPD ändå blivit största parti. Nu fick De Gröna i stället noll mandat och SPD och CDU 44 av de 88 mandaten. Det vill säga precis hälften. De kan därför även behöva samarbeta med nya kontroversiella BSW för att få en majoritet, eftersom alla vill hålla AfD kort.
I Tyskland läggs stor vikt vid att vara största parti. I ett proprtionellt valsystem är det dock inte lika viktigt. Det går att bilda koalitioner utan det största partiet. Så har det länge varit i Skandinavien, där Socialdemkraterna i årtionden har varit störst. Det är värre att i länder med spärrsystem komma under spärren, vilket ger noll mandat. Svenska väljare taktikröstar därför hellre på partier som riskerar att falla ur än på vem som ska bli stärsta parti.
Jag har under året varit med på två resor till Tyskland, med Föreningen Norden till Pommern och med Europaklubben till Västerås vänort Kassel. Skillnaden mellan forna Öst- och Västtyskland är tydlig. I Pommern var vår guide nostalgisk över Östtyskland och opinionsmätningar visar där också på starkt stöd för AfD och BSW.
Kassel med drygt 200 000 invånare är likt Västerås en klassisk industristad och satsar nu på kultur. I och med sitt universitet har de också en hel del studenter. Här är De Gröna, som är mer av ett mittenparti i Tyskland än svenska MP, starka. Den direktvalde överborgmästaren nominerades av De Gröna. AfD har långt svagare stöd än i öst, om än med över 10 procent av rösterna.
Europaklubben var med på en medborgarkonferens i Kassel om EU. Där talade Katarina Barley (SPD), vice talman i EU-parlamentet. Hon gick hårt åt högerpopulisterna i unionen, som Orbán i Ungern och Meloni i Italien. Indragna bidrag och förlorad rösträtt i EU lyftes fram som åtgärder, Barley menade att länderna var alltför beroende av EU-stöd för att de ska kunna hota med utträde. Nyligen har regeringen i Tyskland (SPD, De Gröna och FDP) skärpt invandringspolitiken. Barley försvarade de åtgärderna. Inte helt lätt att balansera detta med den mycket hårda tonen mot högerpopulismen.
I forna Västtyskland motsvarar stödet på 15-20 procent för AfD ungefär vad motsvarande partier får i andra västeuropeiska länder. (Mindre än i Frankrike och Italien). I forna Östtyskland röstar däremot över 40 procent i val efter val på ytterpartier till höger och vänster, vilka vill dra in stödet till Ukraina.
Väljarna i öst kan med viss rätt uppfatta att återföreningen inte infriade förväntningarna. Men det kan också finnas en kvarstående samhällssyn från kommunisttiden om att alla politiker är skurkaktiga, att nyheter och paroller är lögnaktiga och i praktiken innehållslösa. Det kan leda till cynism och misstro mot demokratin.
Nästa år är det nationella val i Tyskland. Den styrande koalitionen har mycket svagt opinionsstöd. Det går bättre för CDU, men ligger stödet för ytterkantspartierna kvar på nuvarande nivå blir det struligt att bilda regering.
De traditionella partierna har, där liksom i andra demokratier, en svår men en viktig uppgift i att återvinna fler väljares tro på att demokrati fungerar och att oförsonliga angrepp och förenklad löftespolitik förvärrar i stället för att lösa problem.