Det blåste tydliga vänstervindar i Norge. Efter åtta år vid makten får Høyres Erna Solberg lämna över till Arbeiderpartiets Jonas Gahr Støre. Arbeiderpartiet (A), Socialistisk venstre (SV) och den stora segraren Senterpartiet får egen majoritet.
Men därutöver fick Miljöpartiet (MDG) och marxistiska Rödt, vilka ligger längre till vänster, närmare 10 procent tillsammans. Partierna till vänster om Arbeiderpartiet (Miljöpartiet, Rödt och SV) har aldrig varit starkare.
Den rödgröna majoriteten är massiv, partierna som stödde den tidigare borgerliga regeringen fick knappt 40 procent av rösterna. Högerpopulistiska Fremskrittspartiet (FRP), som varit regeringsparti och senare stödparti under Solberg, gick tillbaka och fick drygt 11 procent.
Coronaeffekten ser ut att ha klingat av. I våras gjorde ledande regeringspartier i Nederländerna och Storbritannienbra val som tack för pandemihanteringen. Høyre hade i början på året bättre opinionssiffror, men tappade nu rejält.
Norge och Sverige har ett likartat partisystem. Den tidigare socialdemokratiska dominansen har givit blockpolitik, där borgerliga partier har velat hålla Socialdemokraterna borta från regeringsmakten .
S(C)enterpartierna har i båda länderna lämnat det borgerliga blocket. Svenska Liberalerna och norska Liberala Venstre, som klarade spärrgränsen på 4 procent, har stannat kvar, trots tveksamheter inför högerpopulistiska FRP respektive SD.
Storstäderna blir alltmer vänster. Där gick det bra för Rödt, SV (som Vänsterpartiet fast utan den kommunistiska barlasten) och för Miljöpartiet.
Det finns dock även skillnader. FRP har inte SD:s nazianstrukna förflutna. Valdeltagandet var lägre, 77 procent mot 87 procent i Sverige.
Norska Senterpartiet är inte som Centerpartiet i Sverige marknadsliberalt och bejakar invandring, utan mer protektionistiskt och EU-skeptiskt. Partiet har främst gått fram på kritik av centralisering av kommuner och av statlig verksamhet. (trots att Norge har mer levande småorter och landsbygd än Sverige.)
Miljöpartiet (MDG) missade åter spärrgränsen, som dock är mindre brutal än i Sverige. Partierna får behålla sina fasta mandat, så MDG fick tre. Liksom Kristelig folkeparti. Under fyra procent men med tre mandat från norska “bibelbältet”.
Den norska mildare spärren tycks inte leda till lika mycket “stödröstande” som i Sverige. Här kom två partier just under gränsen, i Sverige hade de nog “hjälpts” över spärren.
Men MDG har haft svårt att etablera sig. Liberala Venstre och Socialistisk Venstre (SV) har konkurrerat med en tydlig miljöprofil. Därför tog det längre för MDG att komma in i stortinget än för gröna partier i andra länder, och partiet har en mer tydlig vänsterprofil.
Det är ändå inte säkert att det blir en majoritetsregering. Senterpartiet vill helst regera utan SV, och SV ställer egna villkor. S är med 26 procent klart störst, men inte dominerande som förr.
Oljan kan bli en besvärlig nöt. Klimat var stort i valrörelsen, och Norge har ambitiösa planer på minskade utsläpp i landet.
Samtidigt är olja och gasexport viktiga för norsk ekonomi. När andra använder fossila bränslen strömmar pengarna in. SV och än mer MDG kräver stopp för all ny oljeletning, andra partier håller emot.
Senterpartiet värnar landsbygden med dess behov av bilen och är mer kulturkonservativt. SV och Senterpartiet, liksom Rödt är EU-skeptiska medan A nog egentligen skulle vilja ha fullt medlemskap. (Den frågan är dock död i Norge).
Regeringsfrågan lär dock lösas med en regering till vänster. I Norge går det inte att ha ny- eller extraval, lagt storting ligger.
Trots blockuppdelningen finns respekt och samarbetsvilja mellan partierna. Høyre utlovar en konstruktiv opposition. Här har svenska partier en del att lära.
