Simona Mohamsson (L) delade ut stödkorvar för att få stöd (taktik)röster. Från Wikipedia
Sverige har en fyraprocentsspärr för att få platser i riksdagen. Endast om ett parti får över 12 procent i en enskild valkrets kan det få kretsmandat.
Tyskland har en femprocentspärr på federal och delstatsnivå. Det gäller för utjämningsmandaten. De fasta mandaten är enpersonsvalkretsar, och ett parti som vinner någon eller några enpersonsvalkretsar får utjämningsmandat även om det inte klarar småpartispärren.
Väljare som röstar på partier som inte klarar spärren påverkar inte mandatfördelningen. Ju större andel som röstar på partier som inte klarar spärren, ju mindre röstandel krävs för att få egen mandatmajoritet.
13 september var det riksdagsval i Sverige. En vecka senare var det delstatsval i Berlin och Mecklenburg-Vorpommern. I båda de tyska valen gick det bra för ytterkantspartier, i Berlin för die Linke (vänster) och i Pommern för AfD (nationalisthöger).
En tydlig skillnad är att i de tyska valen röstade många på partier som inte klarade spärren. I Berlin var det 12,9 procent och i Pommern 14,1 procent. I Sverige var det däremot bara 1,6 procent.
I Sverige finns en tradition av att taktikrösta för att rädda kvar ett hotat parti i det egna ”laget” (blocket). Den här gången vädjade Liberalerna öppet om stödröster, partiledaren Simona Mohamsson delade ut ”stödkorvar”, allt för att göra det möjligt för Tidösidan att få regera vidare och att låta Sverigedemokraterna ingå i regeringen.
Det tycks ha lyckats. När opinionsmätningarna visade att regeringsunderlaget knappade in på det tidigare stora övertaget för oppositionen blev det större intresse för högerväljare att Liberalerna skulle klara spärren. Liberalerna kom in, även om Tidösidan knappt förlorade,
Småpartispärren ska undvika stor partisplittring i valsystem som i övrigt är proportionella. Det gör att det får väldig betydelse för ett parti att komma över eller under spärren. Antingen inga mandat alls eller betydligt fler.
Blockpolitiken i Sverige är en säregen blandning av fler- och tvåpartisystem. Vi har många partier, men de två blocken gör att det också i praktiken finns inslag av tvåpartisystem. Partier som har tagit sig in i riksdagen ökar då sina chanser att bli kvar genom att tydligt ingå i ett block. Det ser ut att ha räddat Liberalernas riksdagsrepresentation den här gången.
I Tyskland är det däremot inte ovanligt att partier snubblar på spärren. Taktikröstande för att rädda kvar ett parti tycks ovanligt i ett system där de politiska blocken är mindre tydliga. Snarare tycks mindre partier ibland drabbas av att väljarna söker sig till större partier med en tydlig ledare som aspirerar på att bli regeringschef.
Så verkar ha hänt i Pommern, där SPD (Socialdemokraterna) ökade i spurten som det stora alternativet till AfD. Det bidrog sannolikt till att CDU (Kristdemokraterna) gjorde ett katastrofval och föll ur delstatsparlamentet.
I ett tidigare val i början av september i Sachsen-Anhalt såg det ut som AfD kunde få egen majoritet. Där förekom dock uppmaningar att taktikrösta på mindre partier för att de skulle klara spärren och göra det svårare för AfD att få mandatmajoritet. Vilket också lyckades, både SPD och De gröna gick fram.
Någon form av småpartispärr är rimlig i strikt proportionella system. Ingen eller riktigt låg spärr ger många partier som kan försvåra att få en handlingskraftig regering. Danmark med tvåprocentsspärr har 12 partier i folketinget och Nederländerna med 0,75 procentsspärr har 15 partier i folkvalda andra kammaren.
Men det är inte heller bra när en stor del av väljarna röstar på partier som inte klarar spärren eller taktikröstar på partier de egentligen inte har som sitt förstahandsval.
Det kan lösas genom att införa preferensröstning, där väljarna kan rösta på partier i andra hand (eller fler preferenser) Klarar inte förstahandsvalet spärren förs rösten över till andrahandsvale. Då behöver inte rösten bli ”bortkastad” även om partiet inte klarar spärren. Preferensröstning finns sedan länge och fungerar bra i Australien och Irland.
Ett alternativ är att göra spärren mer flexibel. I Norge gäller fyraprocentspärren bara utjämningsmandaten. Ett litet parti som får mandat i valkretsen får behålla dem. Det verkar minska taktikröstande.
Partier som Liberala Venstre, med en tydlig norsk blockidentitet, har varit nära spärren men inte räddats av taktikröster. Men genom att de här partierna får (Venstre har i dagens storting två mandat) ett eller några kretsmandat blir det inte lika dramatiskt att falla ur. Vill man motverka partisplittring skulle spärren i Sverige samtidigt kunna höjas till fem procent med bara gälla för utjämningsmandaten.
