Allmän Posts

Rösträkningsstrul hotar Iowas plats i USA:s valkamp

Får Iowa fortsätta sina veckor i världspolitikens centrum?

Det tog en lång tid att få ett resultat i Iowa. Än en gång blev det strul med rösträkningen i USA.

Pengar spelar för all del också roll. Det var gott om reklam på tv, radio och i sociala medier. Däremot har ”robotsamtal” minskat, då färre har fasta telefoner.

I det gruppfixerade USA får Iowa kritik för att vara för ”vitt”. Men hudfärgen hindrade inte väljarna från att ge Barack Obama ett starkt stöd 2008.

Den stora fördelen är att kandidaterna behöver träffa riktiga väljare och svara på frågor på massor av möten. Det gör politiken mer levande och ger kandidaterna värdefulla erfarenheter. Det vore tråkigt om rösträkningsstrulet gör att Iowa förlorar sin plats i början på kampanjen.

Det handlar också om avvägningen mellan nomineringsmöten, som det är i Iowa, och primärval. Nomineringsmöten äger rum på kvällen, och deltagarna behöver öppet visa vem de stöder. Det ger lägre deltagande, då färre kan eller vill sätta av några kvällstimmar jämfört med att rösta i en vallokal.

Primärval är som vanliga val, väljarna går till en röstlokal och avger en hemlig röst. i båda fallen kan det bli med vilka som får rösta. I USA behöver väljarna registrera sig, de får då välja mellan demokrat, republikan eller oberoende.

Delstaterna har olika regler för vilka som får rösta på nomineringsmöten och i primärval. Ska alla få alla rösta på alla kandidater eller göra det lätt att på valdagen ändra sin partiregistrering. Eller ska bara de som registrerat sig för ett parti få delta i det partiets val. Ska oberoende få rösta? generösa regler kan öka valdeltagandet, men ger mer utrymme för “negativ taktikröstande”. Republikanska sympatisörer kan gå och rösta på den som de tror skulle bli den svagaste utmanaren till president Trump.

Primärval bör vara huvudregeln, men nomineringsmöten borde få vara kvar på några håll för att ge de mer aktiva, de som är kärnan i partierna lite större utrymme att påverka valet av partiets kandidat. Någon form av begränsning är också rimlig, registrerade republikaner bör inte få rösta i Demokraternas primärval och vice versa

Republikanerna påminner nu mest om en hejaklack för Donald Trump, trots riksrätt, lögner och gullande med auktoritära ledare. President Trump har faktiskt ett par utmanare, men ingen hade någon som helst chans på ans på Republikanernas nomineringsmöten. Trump har tagit över och förändrat Republikanska partiet.

Demokraterna är  splittrade. De är eniga om att det viktigaste är att kandidaten som kan besegra Donald Trump. Men är en mer mitteninriktad eller någon med tydlig vänsterprofil bäst?

Det finns argument för båda åsikterna. En tydlig profil kan lockas väljare som är missnöjda och inte har röstat eller missnöjesrösta på Trump. En mer mitteninriktad politik kan vara acceptabel för fler. Mycket talar ändp för att en mer måttfull kandidat har bäst förutsättningar.

I Iowa gick det bra för Bernie Sanders (tydlig vänster) och för den mer mitteninriktade Pete Buttigieg. Senatorerna Elisabeth Warren  (vänster) och Amy Klobuchar (mitten) klarade sig hyfsat, medan den tidigare favoriten Joe Biden gjorde ett dåligt val. 

Sverige har lite skämtsamt beskrivits som den 51:a delstaten. Val i USA bevakas ofta bättre än  val i våra grannländer eller på andra håll i Europa. Men är det för mycket om dramatik och om inrikespolitik?

USA:s president har svårt att få igenom sin politik genom maktdelningen med kongressen. Därför bör utspel och detaljerade förslag tas med en nypa salt.

Däremot har presidenten mer makt när det handlar om utrikespolitik, som det betyder mest för oss svenskar. Men de frågorna får sällan, utom när det pågår krig, stor uppmärksamhet i valrörelsen.

Demokraternas presidentkandidater är här överens om mycket. De vill ta krafttag mot klimathotet, verka för en tvåstatslösning med Israel och Palestina, hålla fast vid kärnenergiavtalet med Iran.

De värnar Nato och samarbetet med demokratier, vilket är mycket viktigt för Sverige. Kritiken mot Ryssland är stark, Trump har inneburit ett skifte. Tidigare var Republikaner mer för en hård linje mot Ryssland/Sovjet, nu är alla Demokrater för sanktioner och aktioner mot Ryssland. Bernie Sanders har dock hävdat att för att minska krigsrisken, bör Nato avstå från att ta in nya medlemmar från Rysslands närområde.

Flera vill ha tufft agerande om handel, särskilt mot Kina och menar att USA ska vara mer försiktig med militära insatser.

Alla kandidater skulle i utrikespolitiken vara bättre än Trump, men det skulle vara minst risk för tvära kast med mer mitteninriktade och erfarna som Biden eller Klobuchar.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *