Kommentarer om valet i Kanada handlar mycket om att där inte finns något betydande högerpopulistiskt parti och om att premiärminister Justin Trudeau (Liberal) har tappat stjärnglans.
Trudeau var dock starkt ifrågasatt före förra valet och det traditionellt statsbärande Liberala partiet illa ute. Genom en stark valrörelse vann Liberalerna. Trudeau blev symbolen för något bättre än högerpopulism och Donald Trump. Nu har han ”kommit ned på jorden” och får kritik om person och politik från höger och vänster.
Kanada hade för inte så länge sedan hade ett starkt högerpopulistiskt parti och ett starkt separatistparti i den fransktalande provinsen Québec. Det var mycket nära att det blev ja till utbrytning i en folkomröstning i Québec 1995. Högerpopulistiska Reformpartiet slog genom valsystemet med enmansvalkretsar i stort ut det mer måttfulla Progressiva Konservativa (PC) partiet i stora delar av västra Kanada.
Liberalerna under premiärminister Jean Chretien vann, delvis tack vare valsystemet, flera val i rad. De sanerade ekonomin och pressade tillbaka separatisterna. Högern insåg att den inte kunde vinna splittrad och med ytterkantspolitik. Reformpartiet och PC slogs samman till Konservativa partiet och gick åt mitten. Kanadensisk politik ”normaliserades”.
Valsystemet gav Liberalerna flest mandat (157), trots att De konservativa hade flest röster. 34,4 procent mot 33,1 för Liberalerna. Liberalerna saknar dock majoritet. Valsystemet talar mot koalitioner, Liberalerna lär regera i minoritet och behöva stöd från mindre partier till vänster.
Liberalerna hade förra valet lovat en reform av vaösystemet. Det blev dock ingen, och den här gången gynnades Liberalerna tydligt av enpersonsvalkretsarna och av rösternas fördelning. Det tycks alltud vara svårt att ändra ett valsystem sonm har gynnat det egna partiet, men landet skull bli mindre splittrat med ett mer proportionelltk valsystem. Nu har Liberalerna noll mandat i delstaterna Alberta och Saskatchewan.!
Risken finns att tidigare motsättningar återkommer. Kanada tar klimathotet på allvar och har en koldioxidskatt, men släpper ut mest koldioxid per person av alla utvecklade länder. De Konservativa dominerar helt de naturresursrika och mer konservativa provinserna Alberta och Saskatchewan. Där finns ett starkt motstånd mot koldioxidskatt och hinder för olje- och gasproduktion.
I Quebéc gjorde separatistpartiet BQ comeback, och fick 32,5 procent av rösterna, nästan lika mycket som Liberalerna. (Trudeau representerar Papineau, en valkrets i Montreal, Québec.) Från att tidigare ha varit konservativt och katolskt har Québec ändrats kraftigt och hämtar inspiration från den sekulära franska staten.
Provinsregeringen har förbjudit religiösa symboler (i praktiken mest huvudduk och turbaner) för offentligt anställda. Den vill ha språkkrav och test i ”quebeciska” värderingar för att ge invandrare arbetstillstånd. Det går på tvärs med Kanadas tillåtande mångkultur- och invandringspolitik, som är något av ett varumärke för Trudeau och Liberalerna.
Den Liberala regeringen får kritik för att göra för lite för klimatet. Men mer radikala åtgärder kan öka det redan stora missnöjet i Alberta och Saskatchewan.
Ökad asylinvandring kan göra den höga invandringen mer kontroversiell, Synen på avvägningen mellan mångkultur och anpassning ser ut att skilja ut Québec. Så nog finns besvärliga bekymmer de närmaste åren, högerpopulism och separatism kan åter få luft under vingarna.
