Allmän Posts

Labor tar makten i Australien

Australiens nye premiärminister Anthony Albanese

Australien är ovanligt på flera sätt när det gäller val. Mandatperioderna är korta, bara tre år Så var det i Sverige 1970-1994, men sedan förlängdes de till fyra år. Regeringen ansågs inte hinna föra en långsiktig politik på tre år.

Röstning är obligatorisk och väljarna ska rangordna kandidaterna. I representanthuset med 151 ledamöter väljs en kandidat per valkrets, vilket gynnar större partier. I senaten med 76 platser, där 40 valdes den här gången är valkretsarna större med 2-6 ledamöter, vilket ger ett mer proprtionellt utslag och gynnar halvstora partier andra kan tänka sig att rösta på.

Om en väljare inte röstar alls blir det böter, om inte kandidaterna rangordnas enligt reglerna räknas inte rösten. I representanthuset räknas förstahandsrösterna och om någon fått mer än 50 procent blir kandidaten vald. Annars elimineras kandidaterna nedifrån och deras andra preferenser räknas. När någon nått 50 procent blir den kanddiaten vald.

I senaten blir det en kvot som räcker för att bli vald. I sexpersonersvalkretsar räcker knappt 20 procent för att bli valda, och när någon nått den nivån blir den kandidaten vald. Har någon fler förstahanspreferenser delas de “överskjutande” rösterna ut enligt väljarnas preferenser.

Därefter elimineras kandidater nedifrån och deras andra/tredjehands mm preferenser förs över tills någon blir vald. Ungefär samma system (STV) finns på Irland.

Trots att det valsystemet genom prefernsrösterna fungerar utan att partierna enas om kanddiater var den tidigare regeringen en koalition av Liberalerna och Nationella partiet. De har sedan länge delat valkretsarna mellan sig.

Nu vann socialdemokratiska Labor under Anthony Albanese, medan Koalitionen under Scott Morrison gick tllbaka. Valet tolkades som att väljarna ville ha en mer grön politik och reagerade på gammalmodiga och hårdföra värderingar i regeringspartiet. i flera välbärgade valkretsar som tidigare hade röstat på Liberalerna vann oberoende mittenkandidater, ofta kvinnor. Paralleller kan dras, och görs gärna där, med Storbritannien, där De Konservativa hotas i välbärgade områden av Liberaldeokraterna och i någon mån De Gröna. I många länder ser vi samma tendens, välbärgade och väletablerade röstar vänster, medan lågutbildade och mer utsatta röstar mer höger/eller populistiskt.

De två stora partierna dominerar ändå representanthuset, och preferensröstningen gynnade Labor då de flesta gröna väljarna röstade på Labor i andra hand. Oberoende kandidater i tidigare liberala valkretsar gynnades av att de kunde få andrahandsröster fårn Labor och Gröna och därmed vinna över den Liberala kandidaten.

Koalitionen hade fler förstahandsröster än Labor, och två högerpopulistiska partier fick runt 4 procent var. Men drygt tio procent gröna röster och att de oberoende kandidaterna oftare stod närmare oppositionen ledde till Koalitionens nederlag. Hade Storbritannien ett liknande system vore det sannolikt att De Konservativa skulle få svårt att vinna. De tjänar nu på splittringen mellan Labour, Liberaldemokraterna och De Gröna. (I Skottland gör det starka nationalistpaatrtiet att alla rikstäckande partier får få mandat.

Leave a Reply

Your email address will not be published.