Frankrikes president Macron.
Det franska parlamentsvalet kom som en blixt från klar himmel. Efter framgångarna i EU-valet för högernationalistiska Nationell samling och tillbakagången för det egna mittenalliansen utlyste president Macron nyval till nationalförsamlingen (parlamentet). Macron sade sig vilja ha klarhet efter framgångarna för NS, men mandatfördelningen i parlamentet påverkas inte av EU-valet. Där hade Macrons centerallians 245 mandat, inte långt från de 289 som krävs för egen majoritet. Så varför ta risken med ett nyval?
Parlamentsvalen äger normalt rum alldeles efter presidentvalet, och såväl president som parlament har femåriga mandatperioder. Den franska författningen har en stark presidentmakt, och syftet med att ha valen nära varandra är att göra det lättare för presidentpartiet att få egen majoritet.
Parlamentsvalen äger rum i enpersonsvalkretsar, men i två omgångaer. För att bli vald i första omgånden krävs minst 50 procent av rösterna. Till andra valomgången är kandidater som fått minst 12,5 procent av alla väljare, vilket brukar motsvar drygt 20 procent av de röstande, kvalificerade till andra omgången. Där vinner kandidaten med flest röster.
Systemet påminner om preferensröstning, som bland annat används i Austrailien och Irland. Men i stället för att väljarna kan rangordna på valsedeln brukar partier i Frankrike bilda allianser, dra tillbaka kandidater och förorda någon ideologiskt närliggande kandidat med fler röster.
Valsystemet fungerade enligt plan när Macron först valdes 2017. trots att Macronalliansen bara fick 32 procent av rösterna i första valomgången fick den 346 av 577 mandat. Efter presidentvalet 2022 förlorade dock Macrons mittenallians den egna majoriteten och fick nöja sig med 245 mandat.
De senaste åren har därför varit besvärligare för president Macron, han har vid flera tillfällen drivit igenom förslag genom dekret, som gör att det inte behöver godkännas av parlamentet. Parlamentet kan svara genom en misstroendeomröstning, men regeringen hade hittills inte röstats bort.
Från flera håll kom kritik mot president Macrons nyvalsbeslut. Ledamöterna i det egna partiet eller i regeringen var inte tillfrågade. Då många av parlamentsledamöterna riskerade att förlora sina platser var det inte förvånande att kritiken i partigruppen var utbredd.
Valrörelsen var mycket kort med vänsterpartierna förenades snabbt i Nya folkfronten (NFP) med Socialistpartiet, De Gröna, Kommunistpartiet och vänsteryttern Okuvade Frankrike (som i sin tur inrymmer grupperingar som det mer pragmatiska Vänsterpartiet). De delade redan i första valomgången upp valkretsarna mellan sig. Okuvade Frankrike fick 229, socialistpartiet 175, De Gröna 92, and Kommunistpartiet 50 valkretsar att ställa upp i. NFP enades också om ett gemensamt program med bland annat flera kostnadskrävande reformer, stopp för höjningen av pensionsåldern, och en mildare invandringspolitik.
Macrons allians Tillsammans kritiserade NFP:s program hårt inför första valomgången och varnade för Okuvade Frankrikes inflytande. Det försvagade Republikanska partiet (LR), tidigare det statsbärande högerpartiet, splittrades ytterligare när partiledaren ingick en allians med Nationell samling. Majoriteten i partiet tog avstånd från samarbetet. Opinionsmätningar visade att NS kunde få egen majoritet.
Resultatet i första valomgången, där väljarna röstar mer efter övertygelse än taktik gav NS med LR-allierade 33,2, NFP 28,2 Tillsammans 21,3 och övriga LR 6,6 procent.
Jämfört med EU-valet innebar det en tillbakagång för ytterhögern. I EU-valet, där mandaten fördelas proportionellt med en spärr på fem procent, fick NS på egen hand 31,3 procent, Tillsammans 14,6, Socialistallians 13,8 Okuvade Frankrike 9,9 LR 7,23, De gröna 5,5 och LFF, ett parti till höger om NS 5,4 procent. Övriga partier klarade inte femprocentsspärren.
I parlamentsvalets första omgång kollapsade Ytterytterhögern. NS med LR-allierades 33 procent innebar därmed att det knappt fanns fler röster att hämta från andra ytterhögerpartier i nästa valomgång. Tillsammans hade kraftigt ökat sin väljarandel jämfört med EU-valet, medan NPF:s 28 procent ganska väl motsvarade vad de ingående partierna fick tillsammans i EU-valet. Även om väljare kan vara mer ”risktagande” i EU-val borde resultatet tolkas som att ytterhögern nått en platå och tappat jämfört med EU-valet. Trots detta fortsatte opinionsmätningar att uppskatta att NS kunde få eller vara nära egen majoritet i mandat efter andra valomgången.
Inför andra valomgången bildades en informell allians mellan Macrons grupp och NFP för att stoppa ytterhögern. De drog båda tillbaka många kandidater som gått vidare till andra omgången men kommit på tredje plats. Det innebar att det i många valkretsar blev en duell mellan NS-kandidaten och en kanddiat från NFP eller från Tillsammans.Vänstern och mitten drog även tillbaka kandidater där en LR-kandidat fått flest eller näst mest röster och stod mot någon från NS. Från Macrons parti fanns dock en misstro mot Okuvade Frankrikes kandidater.
Mätningarna visade en fallande trend för NS, men visade ändå att partiet med LR-allierade fortsatt skulle bli störst. Prognoserna måste ha byggt på att en hel del väljare inte skulle följa partiernas rekommendationer att i alla lägen rösta mot NS-kandidaten.
Resultatet i andra valomgången visade att valdeltagande blev fortsatt högt med drygt 66 procent och att de flesta vänster- och mittenväljarna röstade mot NS. Kandidater från Okuvade Frankrike fick dock mindre stöd från mittenvälljare än de från andra partier i NFP.
Det innebar att NS med allierade inte alls fick så många mandat som väntat. Men valet innebar ändå en stor mandatframgång, från 89 till 143 om LR-allierades mandat räknas in i den senare siffran. Störst blev i stället NFP med 184 mandat. Tillsammans lyckades bättre än väntat och fick 166 mandat, medan LR med allierade i diverse höger fick 65 mandat. Mandatfördelningen varierar lite i olika källor, beroende på hur allianserna beräknas.
I procent av de 577 mandaten fick NFP 32 , Tillsammans 29 och NS med LR-allierade 25. Det kan jämföras med väljarandelen i första omgången, där NS med allierade hade 33, NFP 28 och Tillsammans 21 procent. Hade mandaten fördelats proportionellt hade NFP fått 162, NS 190 och Tillsammans 121 mandat.
Det är tydligt att valsamarbetet mellan mitten och vänstern främt gynnade Macronpartiet. I fördelningen av NFPs mandat går det att ana att mittenvälljarna var mer skeptiska mot Okuvade Frankrike. Enligt Le Figaro (åter varierar talet något mellan olika källor) fördelades NFP:s 184 mandat på 78 för Okuvade Frankrike, 69 för Socialisterna, 28 för Gröna och 9 för Kommunsitpartiet, ett mindre övertag för Okuvade Frankrike än kandidatfördelninen.
I Macrons allians fördelas mandaten på 99 Tillsammans (som självt har flera ingående partier), 33 Modem, 26 Horizons (mer åt höger), 3 UDI och 5 diverse höger.
Macrons allians är i mandat valets stora förlorare. Av de tidigare 245 mandaten återstår 166. Men utan vänsterväljarnas stöd i andra omgången hade det gått ännu sämre. NS gick fram, men mindre än väntat, 143 är dock betydligt fler än tidigare 89. NS klarade dock inte valrörelsen. Partiet hade till exempel länge krävt nyval, men hade inte kvalificerade kandidater i valkretsarna
Macron vill nu splittra vänstern och bilda en majoritet i den breda mitten från LR till socialistpartiet. Det finns i NFP tydliga åsiktskillnader mellan Okuvade Frankrike och Socialisterna och de Gröna. Inom Okuvade Frankrike kan dock ledamöter från Vänsterpartiet (la Gauche) som tidigare nämnts vara mer pragmatiska.
Men både socialistpartiet och LR har erfarenhet av hur Macron har lockat över väljjare och politiker till sitt parti. Resultatet har blivit en kraftig försvagning av de tidigare statsbärande partierna. Så frågan är hur mycket de vill hjälpa Macron, som utan vänsterväljare desutom i mandat sannolikt hade gjort ett ännu sämre val
