Allmän Posts

Liberaldemokratisk comeback i brittiska lokalval

Brittiska Liberaldemokraternas ledare Ed Davey

Handlar lokala val med skilda valdgar om rikspolitik eller om lokala frågor? Svaret är både och. De brittiska lokalvalen i Skottland, Wales och i stora delar av England hade framställts som avgörande för den pressade premiärministern Boris Johnson. Han var ifrågasatt för att själv ha brutit mot de hårda Covidrestriktioner som regeringen hade infört. Inte något lokalpolitiker kan påverka.

De Konservativa gjorde också en dåligt val, särskilt i London och Skottland. Men det var inte någon helt enhetlig valvind, de gick också fram och vann en ny fullmäktigeförsamling i Harrow. De vann mandat i några områden, som Hartlepool, Sutton och Aberdeenshire i Skottland. Så visst spelar lokala frågor och hur bra partierna förmår driva kampanj in.

Nyhetsmedierna intresserar sig dock mest för hur valresultaten skulle påverka ett parlamentsval. BBC har gjort en prognos där socialdemokratiska Labour skulle bli största parti, men inte få egen majoritet.

Labour gjorde ett bra val i London, gick förbi De Konservativa i Skottland och gjorde mindre framsteg på andra håll. En nettovinst enligt Guardian (första länken här) på 240 platser. Labour gjorde dock ett bra val förra gången (2018) då det var val till de här platserna. Därigenom var det svårare att vinna många nya fullmäktigeplatser.

Liberaldemokraterna förlorade katastrofalt på att bilda regering med De Konservativa 2010. I många valkretsar var de huvudalternativet till Tories, och många väljare blev besvikna på koalitionen. Valet 2015 gick riktigt illa, och sedan gick partiet för långt i att försöka vinna väljare på sitt motstånd till Brexit. I valet 2019 menade Libdem att britterna kunde stanna i EU utan en ny folkomröstning om Libdem fick majoritet i parlamentet. Det uppfattades som att försöka sätta sig över folkviljan och inte alldeles seriöst. Detta kombinerat med att mittenväljare var rädda för den vänsterradikale dåvarande Labourledaren Jeremy Corbyn bidrog till att Libdem gjorde ett dåligt val också i parlamentsvalet 2019.

Nu verkar Brexitfrågan inte lika aktuell, Labour har en mer mitteniriktad partiledare i Keir Starmer, De Konservativa har regerat i över tio år och har i Boris Johnson en partiledare och premiärminister som får kritik för bristande moral.

Det ger utrymme för Libdem att vinna väljare från De Konservativa i tidigare säkra välmående Konservativa valkretsar. Där finns många väljare som inte gillar Brexit (men kan ha tyckt att Libdem gick för långt tidigare) och De konservativas hårdare framtoning. Libdem vann netto 188 nya plaster enligt Guardian och har totalt 867 fullmäktigeplatser. De gick även fram i Skottland, där koalitionen med De Konservativa tidigare ledde till mycket stora förluster.

I England och Wales har de majoritetsval också i lokalval. Det kan ge fullmäktigen som påminner om enpartistater. I St Albans, där jag 2015 var valarbetare för min vän och dåvarande Libdemkandidaten Sandy Walkington, vann partiet valkretsen 2019 och hade en knapp majoritet i fullmäktige. Efter det här valet består fullmäktige av 50 Libdem och 4 Konservativa! I Barking and Dagenham har Labour alla 51 platserna och i Manchester har Labour 92, Libdem och Gröna 2 platser var. (De gröna gjorde också ett bra val och vann nya platser på flera håll)

Valsystemet gör att partier kan få en hel del röster utan att vinna några mandat. Men det är ändå noterbart hur den akademiska världen ser ut att gå alltmer till vänster. I universitetsstäderna Oxford och Cambridge har De Konservativa inte ett enda mandat.

I Skottland har Libdem tidigare fått igenom att STV, (single transferable vote) används i lokala val. Väljarna får rangordna kandidaterna och de med minst röster elimineras och deras röster förs över efter vad i de har föredragit i andra, tredje etc hand fram till att kandidater får tillräckligt med röster för att bli valda. De flesta valkretsarna har 3-4 mandat. vilket gör att det krävs ganska många förstahandspreferenser ( i praktiken en hög småpartispärr) för att kunna bli vald.

Systemet ger dock betydligt mer proportionellt utslag. I Skottland fick Nationalistpartiet SNP 34 procent förstahandspreferenser, Labour 21,7 och Konservativa 19,6, Libdem 8,6 och Gröna 6 procent. I bara två fullmäktige fick ett parti egen majoritet. Det kan också noteras av de som vill bevara Storbitannien (Lab, Kon, Libdem) fick runt 50 procent och de nationalistiska partierna (SNP och Gröna) 40 procent. (I delar av Skottland röstar många på partipolitiskt obunda kandidater) I länken ovan (Skottland fick) finns intressant valinfo, bland annat var de olika partierna fick flest förstahandsröster.

Nordirland har också valsystemet STV för val till det lokala parlamentet i Belfast. Valkretsarna är här större med fem mandat Det är bättre för mindre, eller snarare för halvstora partier.

Här har det blivit mycket uppmärksamhet kring att Sinn Fein, tidigare terrororganisationen IRA:s politiska gren, blev största parti. Det tolkas som ett steg mot att Nordirland ska ingå i Republiken Irland, vilket är och har varit huvudmålet för Sinn Fein. Demografin kan tala för en förändring, den tidigare protestantiska och brittiskvänliga majorieteten har försvunnit, katolikerna andel har ökat.

Men valresultatet var inte så dramatiskt, utan handlar mer om att britter fäster stor vikt vid vilket parti som är störst. Sinn Fein ökade något i röstandel till 29 procent, en ökning med 1,1 procentenheter. Det stora unionistpartiet DUP gick kraftigt tillbaka och fick bara 21,3 procent. Båda partierna fick dock mer än i opinionsmätningar, så en del väljare verkar ha gått till dem i valspurten.

Röstandelen för nationalistiska partier minskade faktiskt marginellt. Mer moderata SDLP förlorade 2,9 procentenheter och socialkonservativa och hårdfört nationalistiska Aontu fick 1,5 procent (ställde inte upp förut). Totalt förlorade nationalistpartierna 4 mandat med SADLP, Sinn Fein vann inga nya och Aontu fick inga alls.

DUP förlorade en del röster till mer hårdföra unionister. Den stora vinnaren var annars Alliance party, som inte har sina rötter i vare sig unionister eller nationalister. Alliance ökade med 9 mantat och fick 13,5 procent. Det kan ge hopp om att fler på Nordirland vill lämna årtiondens politiska låsningar.

Om De Konservativa förlorar, men Labour inte får majoritet i nästa parlamentsval bör de mindre partierna stödja Labour mot att valsystemet reformeras med större inslag av ett proportonellt utslag. Det nuvarande sytemet gynnar Tories som är bättre på att samla mitten-högerväljarna, medan mitten-vänsterväljarna splittrar sina röster mer. Under Tony Blairs regeringstid fanns ett genomarbetat förslag, som dock inte genomfördes. Det behövs en förändring för att fler röster ska påverka mandatfördelningen.

Leave a Reply

Your email address will not be published.