Preliminär mandatfördelning i delstaterna i parlamentsvalet i Sydafrika. Därefter tillkommer 200 “utjämnnigsmandat. Källa Wikipedia
ANC, som ledde kampen mot apartheidsystemet och leddes av Nelson Mandela, har haft egen majoritet i alla val sedan 1994, det första demokratiska valet då alla oberoende av hudfärg hade en röst var. Detta trots att Sydafrika har ett strikt proportionellt valsystem, något som brukar göra det svårt för ett parti att få egen majoritet.
Sydafrika har ett parlamentariskt system där presidenten utses av parlamentet och är både stats- och regeringschef. Men till skillnad från presidentiella system behöver presidenten ha parlamentets stöd.
Det nationella parlamentet har 400 platser, där hälften utses enligt valutslaget i delstaterna, med övriga 200 väljs från nationella listor, där mandaten fördelas med hänsyn till utslaget i delstaterna. Därför fördela mandaten proprtionellt, och då Sydafrika inte har någon småpartispärr kan även små partier få mandat. En valreform har enligt Wikipedia diskuterats, men inte genomförts. Sydafrika är likt Sverige ett av få länder med gemensam valdag, samtidiigt med det nationella parlamentsvalet var det val i delstaterna (provinserna).
ANC gjorde ett riktigt dåligt val, och fick 40,2 procent, mot 57,5 i förra valet 2019. Utslaget har beskrivits av BBC som som en protest mot ekonomiska problem och korruption. Men då tycks det märkligt att det nya partiet MK, lett av den tidigare ANC-presidenten Jacob Zuma, 14,6 procent av rösterna och blev tredje största parti. Zuma fick avgå som ansvarig för flera korruptionsskandaler, och ekonomin utvecklades knappast bättre under hans ledning.
Liberala DA, som drivit kampanj mot korruptionen, ökade marginellt till 21,77 procent. MK fick tillsammans med EFF, en vänsterutbrytning från ANC, 24 procent. Båda partierna anklagar ANC för att ha varit för mjuk mot den vita minoriteten och driver aktivt krav på att ta land utan att kompensera jordägarna. ANC vill också, vilket i sak är rimligt, omfördela jordägandet, men har gått försiktigt fram. Resultatet av snabba nationaliseringar och övertagande av land i andra afikanska länder utan kompensation lockar inte till efterföljd.
Valresultatet visar att etniskt röstande har ökat. ANC förlorade främst i Kwazulu-Natal som främst befolkas av Zuluer. Zuma är zulu, och MK fick 44,9 procent i delstaten, medan ANC bara fick 17,2 procent DA har sedan tidigare och fick nu också egen majoritet i Västra Kapprovinsen, med en annolunda demografi än övriga Sydafrika. I den ekonomiskt viktiga delstaten Gauteng, med den stora staden Johannesburg, tappade ANC sin tidigare knappa majoritet och fick endast 34,6 procent. I övriga delstater behöll dock ANC den egna majoriteten.
Det brukar vara nyttigt för demokrati och rättsstat när en stort maktparti förlorar den egna majoriteten. Här finns dock risker för Sydafrika.
Om ANC styr med DA blir det sannolikt en mer ansvarsfull ekonomisk politik, men missnöjet kan öka bland fattiga väljare om ANC söker stöd hos ett parti som representerar mer av näringsliv och har haft svårt att vinna många svarta väljare. Samarbete md MK och/eller EFF riskerar att förvärra korruption och leda till stora ekonomiska problem.
